25 januari 2008

Kalenderår


Jag kan dela in mitt liv i olika kalenderår beroende på vilken kalender jag använt. Det här året använder jag en Planeringskalender. Förra året gick jag mer efter min Flaneringskalender...

23 januari 2008

Vindens suck och ödets nyck


En gång för flera år sen hade jag satt mig vid skrivbordet för att påbörja Den Stora Romanen. Bordet var städat, kulspetspennorna utplockade ur sin vacuumplast och A4-pappren låg i en lagom bunt, beredda. Det var vår och jag hade fönstret öppet. Jag hörde sparvarna i buskarna utanför, det var sol och hela känslan den där dagen var ”Pånyttfödelse”.
Jag började skriva, skrev en bra början, full orkestrering, allt föll på plats direkt. Inledningen följdes av en inspirerad dialog, något höll på att hända. Det här kunde bli något. Jag sträckte mig efter ett saftglas jag hade stående på byrån bakom mig.
I samma stund kom en liten vindpust från fönstret. Tillräcklig för att skyffla upp A4-pappret jag just klottrat på. Tillräcklig för att tippa pappret över ända och ner i papperskorgen som stod därinunder.
Vinden hade talat. Slumpen hade talat.
Jag lade ifrån mig pennan. Nog skrivet. Åtminstone för den dagen.

22 januari 2008

Rötter


Det måste finnas en gräns för hur många gånger en människa orkar dra upp sin rot – från relationer, jobb, lägenheter...

17 januari 2008

Skådekök


Funderar lite över det senaste årtiondets kökstrend. Jag tänker på de stora dyra designade kladdfria köken. Köken som ser mer ut som obduktionssalar. Dold förvaring, gigantiska avställningsytor, skåpluckor och kranar utan handtag, ismaskiner som står och fryser is medan vi tänker på annat. Av maten ser man inte en smula.
Köken står bara där och väntar på att få visas upp. På Nordiska museet finns en monter som visar gamla tiders "skådebröd" - bröd som bara var till ögonfägnad, som inte var till för att ätas. Idag är det inte bara maten som är till för att beskådas. Hela köket är ett skådekök - en del i ett större karriärsbygge. Hur ser det ut hemma hos dig?

04 januari 2008

De tre stånden


Glöm adel, präster, borgare och bönder. De nya stånden heter Kändis, Gatekeeper och Wannabe.

Hjärnkok


Datorerna rymmer mer och mer. Säkert mer än någonsin våra dagböcker och anteckningsblock gjort. Datorerna med alla sina dokument, mappar, Internetsidor, bilder, filmer och inboxar blir en del av oss. Vi kanske inte kommer ihåg allt vi har i våra datorer, men förmodligen bär vi med oss mer i skallen nu än vad tidigare generationer gjort. Flödet av information och underhållning flödar också sedan datorn stängts av. Vi har svårare att gå från ON till OFF. Att verkligen vila. Våra hjärnor kokar.

Krångliga


ALLA människor är krångliga. Så är det bara.

Bara barn


Ju äldre jag blir desto mer är jag övertygad om att det inte finns några vuxna. Jag har blivit lurad. Alla är barn till dom dör – även om dom har villa, portfölj och kombibil. Säg emot mig den som kan.

Brain vs. Biceps


Jag brukar fundera över vad som kom först: Hjärnan eller Handen? Var det så att apmänniskorna med tiden fick så avancerade händer att hjärnan var tvungen att växa för att ta tillvara deras möjligheter? Eller var det hjärnan och vår förmåga att kommunicera som upptäckte händernas alla användningsområden?
Idag behöver vi händerna mest till tangentbordet, spelkontrollen och fjärrkontrollen. Hjärnan, mer än händerna och kroppen, är vårt främsta vapen i yrkeslivets survival of the fittest.

Idéklimatet


Glaciärerna smälter. Istäckena vid polerna krymper för varje dag. Har man inte också en känsla av att idéerna krymper på samma sätt? Att vi nått någon form av peak och nu får finna oss i att återanvända oss själva?

04 september 2007

Kronärtsblåvingen


Läste om en hotad fjärilsart (Kronärtsblåvinge) vars uttorkningskänsliga larver hotas av det moderna jordbrukets dikning. Mängder av insekters biotoper avskärmas och utsätts för hot från utsläpp i luften, via vattnet i marken och nya fienden som i sin tur är på flykt från sina naturliga biotoper. Ibland försvinner en art fullständigt och kommer aldrig tillbaka. Någonsin.
På samma sätt brukar jag tänka att vissa sätt att skriva, viss prosa, viss lyrik, plötsligt saknar sina naturliga biotoper. Ett visst sätt att beskriva vår omgivning, karaktärer och relationer. Vissa romanstrukturer, stilgrepp och vändningar. Vissa ord. Långsamt förlorar de alla sin jordmån. Ett berättande kvävs eller torkar ut. Och författarna står kvar, som torkade blomställningar i en kohage om hösten, utan läsare.
Naturligtvis blomstrar andra former av berättande, andra temperament och flöden. Och visst kan det vara vackert med torkade blomställningar i en kruka, men vissa röster tystnar och försvinner för gott. Precis som Kronärtsblåvingen.

11 juni 2007

Smågrus


En gång för länge sedan, jag gick första året i gymnasiet, gick jag omkring på Blasieholmen och fotade. Det var tidig morgon, folktomt. Nästan. I Grevgränd, den lilla gränden mellan Arsenalsgatan och Grand Hotel, mötte jag finansmannen Anders Wall. Jag såg honom först på håll. Det här var i början av 80-talet, en tid då han var en mycket omskriven person, en av Sveriges rikaste och nybliven styrelseordförande i Volvo, det gick inte att missta sig på den långa gestalten i kamelhårsulstern.
Plötsligt såg jag hur han böjde sig ner och plockade upp något från trottoaren. När vi sedan möttes i gränden höll han snabbt upp fyndet från gatan, en 25-öring, och sa: "Man skall ha respekt för smågruset!" innan han stoppade myntet i kavajfickan.

Flera år senare stod jag i baren på Hannas, på Söder. Jag stod och pratade med en kompis kompis. Jag visste att han hade en halv miljon på banken, något som var förskräckligt mycket pengar i en tid då man var beroende av studielån. Han hade tjänat en del av pengarna på några blygsamma aktieaffärer, men framför allt hade han alltid varit sparsam. Vi pratade om pengarna och jag minns att han gjorde en konstpaus innan han tittade mig i ögonen och sa: "Pengar är bara ett intresse. Du väljer att vara intresserad eller inte."

Mitt sista citat kommer från min revisor: "Dålig ekonomi handlar väldigt sällan om pengar."

08 juni 2007

En hårsmån från en bra dag


Tänkte nyligen på begreppet Bad hair day och hur fånigt vi funkar. Hur fånigt JAG funkar. Jag har inget hårsvall direkt. En ganska vanlig spretig mansfrisyr med rötterna i Morrissey och 50-talet snarare än något annat. Håret spretar lite kring min lugg. Jag har rejäla virvlar. Helst ska en viss del av håret spreta åt ett visst håll. En annan del av håret måste riktas åt ett annat håll. Det här handlar alltså om typ fem kvadratcentimeter av hela min appearance. Ändå är det avgörande för dagsformen. Bra luggspret = bra dag. Dåligt luggspret = dålig dag. Och jag är helt övertygad om att ingen märker nån skillnad...

29 maj 2007

Att välja sina ord


För ett antal år sedan hade jag fått i uppgift att ta fram omslag till årets upplaga av telefonkatalogen. Idén var "Ord" och den naturliga samarbetspartnern var Svenska Akademien och Sture Allén. Tanken var att ord associerade med olika intresseområden skulle presenteras på varje enskild katalogdel.
Det var en märklig sommar. Sture Allén och jag satt i långa telefonsamtal och gick igenom ord för ord till varje katalogframsida, sammanlagt 33 stycken. Det tog sin tid. Vi stannade ofta till vid enstaka ord, vackra ord, och Sture gav målande beskrivningar av ordets ursprung och betydelse.
Just den sommaren minns jag också av helt andra anledningar. Mitt privatliv var ovanligt rörigt. Nyskild, boende på olika adresser, nytt jobb, ny relation – allt handlade om tillvaro och existens. Sådant kan vara svårt att härbärgera inom sig, att behålla för sig själv. Så när jag en morgon skulle ringa Sture Allén för att gå igenom Gotlandskatalogens alla ord (på temat djurskötsel) brast det för mig:
"Hej Sture, oj, det har varit så mycket nu, jag har skilt mig och jag bor bara tillfälligt i en etta på Folkungagatan och..."
Jag pratade fort och osammanhängande. I andra änden av luren var det tyst. Knäpptyst. Sekunder kändes som en evighet. Vad hade jag sagt?
Så hörde jag Sture Alléns lugna, behärskade, röst i andra änden av luren igen:
"Du menar att du har haft problem av privat karaktär?"

Jag har försökt tänka på det där sen dess. Takt och ton. Att välja vem man involverar i det mest privata. Att skilja mellan privat och personligt. Bloggvärlden är ibland till sin natur generande privat. På avstånd är säkert även denna blogg privat. Men jag försöker att sätta en gräns. Jag är en förespråkare för lås på dagböcker.

15 maj 2007

Räkna inte de lyckliga stunderna blott!


Vi kämpar och sliter för att få ett lyckligt och bra liv, evig frid och harmoni. Ett halvbra rätt okej liv duger det med. Men en del är mer kräsna än andra. De har en tydlig bild framför sig av hur livet skall se ut, en viss dag, en viss sekund. De drömmer om att få sitta i ett viss hem, i något visst hörn av världen, ha en viss karriär med ett visst mått på bekräftelse, uppskattning och framgång. Helst tillsammans med en viss man/kvinna, med en viss karriär osv. De väntar på SITT liv, det drömda lyckliga livet – På en balkong med utsikt över en azurblå bukt, med immiga champagneglas, just när solen går ned.

De jag tänker på, som tänker så, drömmer om ett liv där lyckan är konstant. Vägen dit är bara en transportsträcka. Allt annat, som inte motsvarar drömbilden av livet, möts av ointresse eller ses som hot.

Det kan gå många år innan de når sitt mål och sin balkong med utsikt över en azurblå bukt, med immiga champagneglas, just när solen går ned. Det kan gå många år innan de inser att det drömda lyckliga livet kanske bara existerar som några intensiva sekunder. Några sekunder innan det blir kallt på balkongen, champagnen är slut och den ena säger att hon vill gå och lägga sig för att hon är trött och han sitter kvar och dricker av det varma lådvinet, dricker alldeles för mycket av det varma lådvinet, innan han lägger sig bredvid henne, ser gulflimrande porr på den lilla hotellteven och somnar och drömmer om ett annat liv, en annan balkong, andra lyckliga sekunder.

Vem äger problemet?


Ett vanligt sätt att behandla vardagslivets småproblem i en relation är att ställa frågan: "Vem äger problemet?". Vi talar då om stora frågor som golv som aldrig dammsugs, disk som aldrig diskas, sängar som aldrig bäddas, tvättider som aldrig bokas, strumpor som ligger och slänger osv. Man ska ställa frågan: "Vem i relationen äger problemet att det ligger en ensam tubsocka på en stol" och komma fram till svaret: "Om du störs av strumpan som ligger på stolen är det kanske du som skall plocka bort den?". Jag har aldrig förstått resonemanget. Har aldrig förstått på vilket sätt frågan skulle öppna för konstruktiva lösningar. Smågnatet om strumpor och dammsugning döljer ju ofta större problem. Eller?

05 maj 2007

Liv och dikt


En del lever sina liv som om de vore litterära, uppdiktade i realtid. De ser på allt som händer dem som kapitel i en roman. Ibland tar boktanken över. De för in nya intriger i boken, nya karaktärer och miljöer och låter huvudpersonen reagera – på ett litterärt sätt. Livet blir fiktion. Huvudpersonen är inte närvarande.

Vattna kärlek


Man måste komma ihåg att vattna lite kärlek på nära och kära, och lite alla möjliga, då och då.

Minnenas kvicksand


Ibland får man akta sig så man inte fastnar i minnenas kvicksand.

04 maj 2007

Vem umgås du med mest?


Ett enkelt, men obehagligt, cirkeldiagram. Hur mycket av din vakna tid får jobbet? Chefen? Den/de du lever med? Vännerna?

Lyxpusslet


Det finns livspusslet och det finns lyxpusslet. Ett stressande livsprojekt utan tillstymmelse till, just det, liv.

02 maj 2007

Vafan ska man göra?


Tidstypiskt: Jag minns att Aphex Twins Windowlicker gick på MTV och att jag såg mina två vänner sitta på golvet lutade mot väggen. Förutom MTV var det en tyst kväll. Vi satt bara tysta i flimret från teven. Då och då kommenterade vi något i rutan.
Hannes vände sig plötsligt till mig och sa: "Så här sitter vi varje kväll, Lina och jag. Vafan ska man göra? Alltså allvarligt? Ska man liksom typ ha en... hobby?"

Lite space


Anti-stress-tips: Det är bättre med lite space mellan varje "GÖRA".

26 april 2007

Koordinater


Har alltid tyckt om att rita små koordinatsystem och placera in allt och alla i dem. Det roliga är att resultaten ofta säger mer än man tror. Här är det senaste. Var på skalan "Inne i datorn" och "På fjällvandring" befinner du dig? Ju längre till vänster du befinner dig, desto mer beroende är du av att kolla mailen, bloggstatistiken, youtube-filmer etc. Längst bort på fjällvandringssidan är du en person som trivs med långsamhet, stora landskap, strapatser, umbäranden och enkla nöjen. Hitta dig själv utmed den sociala skalan så vet du lite mer om vem du egentligen är.

20 april 2007

Förtroendenas baksmälla


Jag jobbade en gång på en arbetsplats där alla tretton anställda hade anställts samtidigt. Vi hade blivit handplockade, hade sjukt hög lön och nu skulle här göras underverk!
Vi började med att ha fredagsvin på kontoret. Några bag-in-box inhandlades, alla skvalade i lite vin i sina plastmuggar och så satte vi oss i en ring i skuggan av kontorslandskapets yuccapalmer och benjaminfikusar.
- Jag tycker att det är viktigt att vi lär känna varandra. Alltså verkligen lära känna varandra. Kan vi inte liksom gå runt ett varv och presentera oss allihop? Jag heter Annelie och jobbar med New Business, sa Annelie som hade börjat med lådvinet en timme i förväg.
- Jag vet inte om jag har lust att vara så privat på det här sättet. Jag har jobbat på fyra, fem arbetsplatser och känner liksom att jag har gjort det här. Jag sätter en gräns här, sa Eva och markerade en privat gräns kring kontorsstolen hon satt på.
- Det är helt okej, HELT okej. Jag reschpekterar att du inte vill snacka om ditt privatliv. Det gör jag verkligen. För jag tycker att vill man inte prata om sitt privatliv ska man inte behöva göra det. Så tycker jag att vi ska känna här, sluddrade Annelie.
- Du då, vad har du... pysslat med, om man får fråga, fortsatte hon och pekade på killen som satt i tur.
- Jag heter Markus och är 33 år. Folk brukar rygga tillbaka när jag presenterar min bakgrund, sa Markus med nästan något hotfullt i blicken.
- Det gör inget. Du är bland vänner, för så tycker jag att vi måste känna här nu när vi ska jobba ihop. Allvarligt, det är helt okej, sa Annelie och sträckte sig klumpigt mot lådvinet för att trycka fram en skvätt rumstempererat vitt vin.

- Okej, sa Markus. Han tittade först ner i golvet som för att samla sig, men tittade snart upp igen och sa med allvarlig röst: Ja, till att börja med så kan jag säga att jag är produkten av en våldtäkt.

Alla tystnade. Vinglasen blev hängande i luften. Och om kontorsväxternas leca-kulor har ljud för sig, skulle man kunnat höra dem just där och då. Tystnaden var monumental.

- Du, sa Annelie. Jag tycker att det är så jävla starkt av dig att våga berätta det här för oss. Alltså allvarligt. Jag tycker det. Sån är jag. Jag tycker att man ska vara... (dricker ur vinglaset i ett svep) ärliga mot varandra. Det tycker jag.
Markus berättade om hur han blev till, om uppväxten med en styvfar som misshandlade både honom och hans mamma. Försiktigt började vi ställa följdfrågor, försökta runda av, lätta upp och mildra det tunga ämnet. Men presentationerna och bekännelserna i kretsen kring lådvinet blev alltmer privata och utlämnande.

Det blev en konstig kväll. Vi blev lådvinsberusade, gick ut på krogen, fortsatte på det personliga temat, lämnade ut oss själva, splittrades i smågrupper, kom ifrån varandra och åkte hem var och en till sig – med något undantag.
På måndagen hade vi inget att säga varandra. Vi var som utmattade av förtroenden, tunga av ett slags emotionell baksmälla. Vi hade varit för privata, för snabbt.
Några veckor senare gick företaget i konkurs. Vi har inte sett varandra sen dess.

PS. Namnen är fingerade och detaljer i berättelsen har ändrats.

17 april 2007

Stora och lilla locket mm.



Hur bär sig folk åt inne på krogtoaletten egentligen? Efter en sen kvälls vattenklosett-etiketts-diskussion med medlemmar av Studio Virtanens redaktion lovade jag att ta upp detta ämne. Here we go!
Till att börja med måste vi veta vad vi talar om, dvs själva toalettstolens olika delar och dessa delars olika lägen. En toalettstol består oftast av en stol i porslin, en toalettsits, även kallad "ringen", (eller lilla locket som min vän Tom vill kalla det) och ett lock som täcker ringen och den vattenfyllda delen av stolen. Folk har olika syn på vad som egentligen är toalettens default-läge, dvs det läge man vill finna ringen och locket i. Själv vill jag hävda att man alltid lämnar över toaletten till näste man/kvinna med locket stängt (Fig 1). På krogen medför dock detta att den nästkommande måste ta i locket med fingrarna för att öppna det, varför uppfällt lock och nedfälld ring är att föredra (Fig 2). Folk har också olika syn på vilket läge som är det mest hygieniska. Krogtoaletten förutsättes alltid att vara nedkissad (där män och kvinnor delar toalett) En toalett med en nedfälld ring utgör en större ohygienisk yta än en toalett med både lock och ring uppfällda (Fig 3) – tycker en del. Många sittkissare vill över huvud taget inte vidröra toalettstolens.


Därför är det vanligt att man antingen väljer att kissa på betryggande avstånd från stolen och då helst med både lock och ring uppfällda. Kvinnor sitter i luften, ungefär en decimeter över porslinssitsen. En del lägger omsorgsfullt ut toalettpapper på plastringen eller porslinskanten. Oftast längs med kanten (Fig 4). Hur folk lägger ut toalettpappret eller pappershanddukarna varierar. En kvinnlig bekant (som med största sannolikhet vill vara anonym) lägger toalettpappersremsor tvärs över kanten så att dessa får kontakt med vattenytan och förhoppningsvis också följer med ner i djupet vid spolning (Fig 5). Då toaletten är starkt nedsmutsad (Fig 6) finns det en del som börjar "städa" toaletten. Medlemmar i Studio Virtanens redaktion berättade att de ibland använde pappershanddukar och borste för att röja upp efter tidigare toalettgäster. Några för den egna trivseln, andra för rädslan att förknippas med bromsspåren och de gula stänken. En DJ anförtrodde mig att han brukar "pissa rent" på de ställen där porslinet bär spår av tidigare gäst. Ytterligare någon hade för vana att strunta i städningen och istället muttra till nästkommande toalettbesökare: "Uschfyfan, don't go in there", som ett kombinerat urskuldande och varningsord.

Diskussionen kom också att handla om huruvida man gör "det stora" ("bygger en björn", "dränker en sork", "trollar", "klämmer en kabel", "telegraferar") på krogen – eller inte. Och om ståkissare över huvud taget skall tillåtas i sittkissarmiljöer. Vad säger ni?

Tillägg 1: Hur toaletten används vid olika tillfällen varierar naturligtvis beroende på graden av alkohol i blodet.

Tillägg 2: Den toalettyp som numera hittas endast i länder kring Medelhavet och som uteslutande består av ett hål i golvet kräver helt andra procedurer än ovanstående.

Chef är det nya anställd


När ett land vinner melodifestivalen, fotbolls-VM eller befrias från sin kommunistregim finns det alltid de som vill klättra högst upp och skåla och skråla. Lyktstolpar, master, ryttarstatyer... På samma sätt finns det de som vill upp och dansa på bardisken timmen innan baren stänger. Detsamma gäller på stora konserter. Några ska bara upp på scenen.
Just nu tycker jag att det känns som om de här högst-upp-i-masten-mänskorna blir fler och fler. Alla vill sitta i den högsta masten och skåla och skråla. Och det slutar inte vid den högsta masten. Alla vill också klättra högst upp i hierarkierna, vara högsta hönset. Chef är det nya Anställd! Det är toppen, förstaplaceringen och superlativerna som räknas. Inget annat.

16 april 2007

Dubbelgångare och tvillingsjälar


Och om man är utbytbar – Hur utbytbar är man egentligen? Hur många dubbelgångare och tvillingsjälar har man? Hur många med samma, nästan identiska, erfarenheter som en själv finns det därute?

13 april 2007

Utbytbar


Ofta hör man psykologer och allehanda livscoacher som predikar budskapet: ”Du är speciell! Du är unik!”. Samtidigt finns alltid den läskiga känslan där, nämligen den att man inte alls är unik. Tvärtom. Man är utbytbar.

10 april 2007

Hurra!


”Jag höll på att missa en gulnad kant på grevén och var nära att göra ett gupp i goudaosten men när jag klarade appenzellern var saken biff.”

Kylskåpslayout


Apropå bregottpaket och osthyvelteknik. I en del hem är "kylskåpslayouten" viktig. Var sak på sin plats! Ve den som ställer mjölken där större ostar och "gårdagens inplastade rester" skall stå!

03 april 2007

Nattoro


Ett återkommande orosmoment hemma är ju sömnproblemen. När man ligger och vänder och vrider sig hela natten och bara sover i korta nervösa stunder. Jag brukar tänka på de stackare som lider av nattskräck, som blandar ihop sömnen med döden, och tröstar mig med att de i alla fall har svårare att somna än jag.

Jag brukar kunna somna i framstupa sidoläge, men efter ett tag känner jag hjärtats slag mot sängens madrass och börjar räkna slagen. Sen är det kört. Jag känner plötsligt underliga hjärtslag, dubbelslag, känner bröstkorgen, andningen, måste lägga mig på rygg. Men då börjar stirrandet i taket.


Är man två i sängen kan man räkna varandras hjärtslag eller känna den andres andetag och hamna i ofas med sin egen rytm. Dessutom tror jag att mina händer alltid är vakna. De ligger liksom och bevakar mig, ifall något skulle snudda vid dem. Jag skulle vara en utmärkt nattvakt vid lägerelden brukar jag tänka.


Och så brukar jag ibland haka upp mig på att jag bara imiterar vila. Kroppen slappnar egentligen inte av. Hela jag är spänd och det är till och med ett litet utrymme luft mellan huvudet och kudden. Då brukar jag försöka "släppa" huvudet på kudden, låta det falla tungt. Ja, så kan det hålla på.

Körkort för osthyvel


Jag tänkte inleda en pytteliten miniserie om Orosmoment i hemmet och jag börjar i köket. I sommar har jag nämligen bestämt mig för att ta körkort för osthyvel. Det känns som om alla andra har det utom jag. År efter år har jag fått höra hur värdelös jag är på att hyvla ost, hur jag misshandlar ostarna, gör "backar" av dom. Jag får höra att jag bara tar det bästa av osten och lämnar de hårda gulnade kanterna åt alla andra – de som verkligen kan hyvla ost. Min erfarenhet är att ju längre någon hyvlat ost prickfritt och utan anmärkning i livet desto grinigare är han/hon på de som hyvlar som tokar.

28 mars 2007

Utekvällskänslor


När den ene i en relation skall gå ut brukar det utlösa en del känslor i hemmet. Mer eller mindre påtagliga. Det kan bero på hur ofta och hur länge han/hon brukar vara ute. Det kan bero på hur gärna den ena vill gå ut och hur mycket han/hon utstrålar det. I en del relationer kanske det mest är en som går ut. Avundsjuka, svartsjuka, rädsla, oro, känslan av att känna sig avvisad. (Det finns mycket att säga om detta. Berätta!)

23 mars 2007

Aktionsradien


För en herrans massa år sedan satt jag, författaren Stig Larsson och några till och åt Moules Frites på Wasahof efter stängningsdags. Vi hade fått "nycklarna och slattarna" och kvällen gick över i natt. Jag minns att Stig Larsson uppehöll sig vid begreppet "aktionsradie" och betonade gång på gång hur viktigt det är att alltid vara medveten om den egna aktionsradien (Just den natten handlade aktionsradien först och främst om vilken typ av kvinnor, och hur många, man skulle kunna erövra...).
Det är längesen. Men ända sedan den natten har jag ofta tänkt på aktionsradien som fältet av de egna möjligheterna och i dess utkanter möjligheternas gradvisa begränsning. Vilka jobb kan jag söka? Vilka språk behärskar jag? Vilka världar och sällskap kan jag röra mig i? Vilka liv kan jag leva? "Man skall alltid vinnlägga sig om att hålla aktionsradien så vid som möjligt!" inskärpte Stig i mig den där kvällen. Jag har försökt tänka så sen dess.

21 mars 2007

Via och livet

Läste just på tvättmedelspaketet och måste citera: "De mest spännande ögonblicken i livet är ofta de smutsigaste." Unilever och Via Sensitive vet mer om livet än man tror!

Krångliga sätt


Att bli författare och skriva en romantrilogi eller diktcykel måste vara ett av de krångligaste sätten att få bekräftelse. Andra krångliga sätt att få bekräftelse: Att backa stora lastbilar in till trånga lastkajer, att slå in Pont Neuf i silverfärgad presenning, att alltid ha årets modell av något av de dyraste bilmärkena... (Fyll på!)

19 mars 2007

Bardepp


En av livets återvändsgränder: Deppa ensam i en bar.

16 mars 2007

Parkettgolvsgråt


Parkettgolvsgråt: När man går omkring, på sina stora parkettgolv, och gråter utan att inse hur bra man egentligen har det.

15 mars 2007

Självporträtt


Härom kvällen satt jag med en spegel och ritade av mig själv. En uppgift jag inte gett mig själv sedan gymnasiet. Jag kan rekommendera det – vare sig man kan rita eller inte. Det kräver en koncentration och ett lugn man sällan behöver konfronteras med. Och någonstans har det ett slags terapeutisk effekt. Att lugnt och stilla betrakta sig själv, stanna upp, och verkligen se sig själv i ögonen.

12 mars 2007

Tillåtet


Tänk att alla får skaffa barn. Bara som så där. Hursomhelst.

Den kladdiga naturen


Ibland när jag varit alltför länge ifrån naturen känns den plötsligt svår att nå. Det är långt ner till marken. Allt är blött och kladdigt. Skogen känns stökig. Då är jag ändå gammal fältbiolog och fjällvandrare. Kanske är jag så mycket stadsmänniska när jag är stadsmänniska, och så mycket naturmänniska när jag är naturmänniska, att dessa trevande glapp uppstår? Jag vill i alla fall sträva efter att ha naturen med mig – var jag än är. Och vice versa.
(I helgen gick jag i alla fall i clinch med naturen.)

09 mars 2007

Alla avstånd kan mätas


Jag minns en episod från min sons tid på dagis. Det var en pappa till ett av barnen som var lite äldre än de andra. Jag tror han var VD för något stort industriföretag, kom alltid klädd i kostym och kamelhårsulster, och brukade lägga ut en liten näsduk i sandlådan när han skulle gå ned på knä för att fånga in sin son. När sonen sprang till andra änden av sandlådan var han tvungen att flytta näsduken osv. När han väl fått fatt på sin son gällde det att få på honom overallen. Jag minns hur sonen brukade slingra sig som en orm i hans grepp och hur pappan till sist gav upp med en suck. Långsamt reste han sig upp från näsduken och sandlådan, spände ögonen i sin son och sa med VD-rösten: "Carl, jag vägrar argumentera med dig om det här. Nu är du så god och gör dig redo för hemgång."

Mellan alla föräldrar och barn finns det ett avstånd. Kort eller långt. Det avståndet borde ha en egen måttenhet.

PS. Carl gjorde sig inte klar för hemgång. Till det krävdes två tålmodiga dagisfröknar.

08 mars 2007

Förklara världen!


Jag tycker om att tänka på saker som om de var helt nya, obegripliga, och hur de skulle beskrivas för typ en utomjording. Ett exempel: "På vår planet blir en del arga ibland på saker som är fel och orättvisa. Då samlas dom i stora flockar och bråkar och kastar fyrkantiga stenar som egentligen är till för att gå på. Därför behövs det några som går omkring och håller ordning och som kontrollerar att alla sköter sig. Ibland sitter dom som håller ordning på en annan varelse, som också finns på vår planet, som är väldigt bra på att springa, men som tyvärr måste lära sig att lyda oss så den inte springer tillbaka till skogen igen. Varelsen som är så bra på att springa måste ha ett skydd för sina ögon så ingen kan skada dom. Den som håller ordning måste också ha ett sånt skydd och en hård hatt ifall någon kastar en fyrkantig sten. Han har också en hård pinne som han kan banka i huvet på dom som bråkar. Och en liten farlig grej som det kommer hårda kulor ur, som den som är riktigt dum kan dö av om den får dom på sig. Hela den här grejen, alltihop, kallar vi Ridande polis."

07 mars 2007

Mannen och dammsugaren


Många män ser sig som hjältar när de äntligen dammsugit eller varit i tvättstugan. De vill ha uppskattning för utfört arbete. Några mystifierar vardagssysslorna, försöker göra dem spännande. De ser tvättstugan som en scen i en Almodovarfilm. Andra gör städandet till en lek eller tävling, för att över huvud taget orka städa. När de städar, vill säga.

06 mars 2007

Vad önskas?


Okej, kära läsare av denna blogg. Jag har lådan full med nya bilder. Antingen leker vi fiskdamm eller också önskar ni. Vad vill ni ha? Vill ni ha bilder på temat kärlek och relationer? Eller vill ni ha några av de nya hemmasnickrat filosofiska bilderna? Eller kanske bilder som handlar om hur vi beter oss på jobbet? Eller kommer ni på något annat ni vill se mer av? Kom med förslag! Imorgon kommer första nya bilden.

01 mars 2007

Mer-ben-än-huvud-vecka


Ingen har väl missat att det pågår ett sportlov just nu. Här i Stockholm känns det tomt. Alla som brukar springa på trottoarerna är bortresta. Och även fast jag inte har min son just den här sportlovsveckan så försöker jag ha lite sportlov jag också. Försöker helt enkelt vara lite mer i benen än i huvet.