06 november 2006

Koffertbärare


Vid en viss tidpunkt i livet upplever nog många sig själva som koffertbärare. Man bär ett slags bagage från en generation till en annan. Väskorna kan vara tunga eller lätta. Och vad man själv väljer att överräcka till nästkommande generation är lite upp till en själv.

3 kommentarer:

Ylva sa...

Jag känner att jag är en förlängning av mina föräldrar i form av humanist. Något slags arv måste det vara när resten av familjen är språklärare och jag bibliotekarie.

Anonym sa...

Eller så är det som i mitt fall, att det inte mina föräldrar "kunde" bli, det skulle jag bli eller ha möjligheten att bli... Nu blev det så att jag blev konstnär, vilket inte alls är i linje med min bakgrund, fast å andra sidan har väl drömmen om ett fritt liv och ett kreativt liv alltid funnits under uppväxt åren, en uppmuntrarn har legat till grund för mitt yrkesval, men vägen har inte varit lätt... Att bryta mot givna normer både mot/i familjen och uppväxtmiljö har varit en kamp, att alltid måsta försvara sitt val.
Men jag tror att om jag någon dag ska lämna över en koffert, så skulle den nog se ut på liknande sätt som mina föräldrar gett till mig; ett fritt val... Hur mycket som nu är ett fritt val?!

nea sa...

kanske skulle lämna över en bra ryggsäck eller berätta var man får tag på en sådan och dessutom visa på sätt att packa i men även ur den...