Cyklamellanrapsfältlycka

Det finns en särskild sorts lycka man längtar lite efter nu. Jag tänker på cykla-mellan-rapsfält-lyckan. Himlen är hög och blå, rapsfälten gula, det doftar från åkrarna, det dammar från vägen. Man befinner sig mitt i en 360° totalkänsla. Man tar in alltsammans i ett djupt andetag och släpper pedalerna. Tjoho!

Jordskred i det undermedvetna

Någon eller några gånger har jag vaknat och känt att jag drömt "stora saker". Saker svåra att återberätta eller ens minnas. Bara en kvardröjande känsla av att betydande, för mig viktiga, saker drömts. Jag har gjort livserfarenheter – i drömmen. Drömmarna har lärt mig något jag inte kan identifiera – än – men kanske längre fram.
Jag tänker mig det som ett slags jordskred i det undermedvetna.

Vardagsautism

Med autism i det här fallet menar jag ett slags förhöjd uppmärksamhet/perception. Jag tror vi alla går och bär på någon eller några sådana "autismer". Någon kanske är extra uppmärksam på hur mycket alla kring bordet äter - i förhållande till varandra och till sig själv. Någon har svårt att koppla bort fågelsången många knappt uppfattar i stadsbruset eftersom han/hon vet hur varje fågelart låter. Någon har extremt bra minne för ansikten och "läser av" alla han/hon möter. Ytterligare någon läser alla mötande bilars registreringsskyltar. Ni kommer säkert på fler sådana extremuppmärksamhets skills.

Synintryck att förvälla

Den här är lite udda. Gjorde någon gång reflexionen att synintryck och minnen är något som träs på tråd och lagras i huvudet. Ungefär som torkad svamp. Allt finns sen lagrat, någonstans i bakhuvudet, som i en gammal visthusbod, i väntan på att plockas fram och förvällas.

Huvudsaker

Den här veckan verkar det bli ett litet huvudtema... Det har hunnit bli 150 bilder/texter sen starten i januari – alla finns här nedanför.

Huvudinnehåll

Man undrar ju ibland vad som skulle hända om man kunde låta nån annan prova ens huvudinnehåll. "Varsågod, så här känns det att gå omkring och ha det här huvudet med de här tankarna!"
Känns det u n g e f ä r likadant i folks huvuden? Eller är skillnaderna större än vi kan föreställa oss? Jag tänker att personen som fått mitt huvudinnehåll skulle ta sig för pannan och springa skrikande ner till närmsta brygga och hoppa i sjön.

Som en Saloon

Jag brukar tänka på huvudet som en Saloon i en västernfilm. Tankarna rör sig därinne som sheriffer och revolvermän. Drömmarna finns där också – som nån slags glädjeflickor. För det mesta är det frid och fröjd. Fåordiga konversationer, rakt på sak, till tonerna av ett självspelande piano. Tankarna rör sig bredbenta och självsäkra i huvet, håller sig till det egna bordet, utan att beblanda sig med andra. Men ibland blir det livat. Tankarna slåss. Slagsmål, skottlossning, sprit och krossade speglar. Några tankar dör. Andra beväpnar sig och vill ut på gatan – pratbubblorna fylls av desperados.

Dagar i centrifugen

Någon eller några gånger i livet hamnar man i centrifugerings- programmet. Man tumlas runt till man förlorar kontrollen över vad som är upp och vad som är ner. När centrifugeringsprogrammet en dag är över och trumman slutat snurra kliver man ut på darriga ben. Förhoppningsvis "som ny".

Krypa och kräla

Vi är i princip kräldjur innan vi lär oss krypa. Sen lär vi oss stå och gå. Men en del fortsätter med de enklare sätten att ta sig fram långt upp i åren. Kryper du för någon? Du kanske till och med brukar kräla i stoftet? Varför? Och var går din egen krypochkrälgräns?

Dorian Gray’s hund

Oscar Wilde’s romanfigur Dorian Gray hade sitt porträtt. En tavla som förändrades till en grotesk karikatyr i takt med Dorian Gray’s allt yvigare utlevelser och excesser. Har vi inte alla våra egna Dorian Gray-porträtt? Hundar, till exempel, speglar ofta sina hussars och mattars liv. En del är övergödda och bortskämda, en del illa skötta, feluppfostrade, undernärda, livsfarliga. Folks kök och badrum berättar också en hel del om de som använder dem. Den odiskade disken vi hinner skymta, slokande benjaminfikusar, rostiga bilar, nitiskt strukna skjortor, räkningskuverthögar… Du syns i allt omkring dig!

De små triumfernas man

Det finns människor som lever genom att komma med små anmärkningar och korrigeringar. De vet helt enkelt lite mer än oss andra – och behöver få det bekräftat. De vet lite mer om var barnvagnar får stå i trappuppgångar, när tvätt-tider börjar och slutar, när och var man får parkera bilar, hur ord stavas, böjs och uttalas osv. De utkämpar små små slag varje dag – som de alltid vinner. De är "De små triumfernas män och kvinnor". Gnällguldmedaljörer.

Tydliga önskningar

André Citroën lär ha sagt: "Jag vill ha en bil som har takhöjd nog för min hatt och som kör över potatisåkrarna så mjukt att askan från min cigarr inte faller ner i knät". Vips var Citroën 2CV född. Jag kan ibland önska att jag kunde formulera mina önskningar lika tydligt och enkelt.

Hur mååår du?

Ibland har man en känsla av att folk vill höra att man mår dåligt. Dom lägger huvet lite på sned och frågar "Hur mååår du?", med ett menande tonfall. Och kände man inte innan att man mådde dåligt gör man det definitivt då. Det känns som om de vill säga "Kaaan du inte berätta lite om dina tillkortakommanden?". Jag misstänker att de lever på att andra mår lite sämre än de själva.

Kavajpappor

Skisstexten till den här bilden lyder: "Pappor som sätter sina barn inte bara i baksätet utan också i huvudets baksäte". (Den här bilden ger i sin tur upphov till så många nya bilder att jag inte vet var jag ska börja... )

Stresshjärtat

Dom slår dubbelslag mest hela tiden. Jobbhjärtat, oroshjärtat, ekonomihjärtat, drömhjärtat, kärlekshjärtat…

Felfri

För en del är det livsviktigt att vara felfri. Smaka på ordet. Otäckt.

Ankare

En del är mer förankrade än andra. Somliga hålls på plats av stora grova ankare som ligger djupt djupt ner i villaträdgårdens jordlager. Andra har sitt tunga ankare i en familj eller släkt - på gott och ont. Låsta relationer, lån, skulder, prestationskrav av olika slag kan också fungera som djuphavsankare med grova kättingar. En del drömmer om att ha ett ankare. Andra vet knappt vad ett ankare är och driver omkring lite hursomhelst. Har du ett ankare?

Gå i ide

I stunder av vilsenhet är det skönt att ta en timeout i idet. Man går i vinterdvala, ligger lågt och hämtar kraft. En vacker dag kommer den egna våren.

Been there, done that

Jag skrev en gång en krönika om att man snart har hört och sett allt. En dåvarande chef kom förbi mitt skrivbord, med spritdoftande andedräkt, solglasögon inomhus och tidningen under armen. Han kommenterade krönikan: ”Jorå det där känner man ju ofta. Been there, done that”, log han skevt med en läkerol skramlande i munnen. Hans sätt att säga det på fick mig att instinktivt skrika inombords. ”Du har inte sett ett skit gubbe! Inte jag heller!” och jag tänkte att ”Been there, done that” är ju bara ett slappt sätt att se på omvärlden och livet i stort. En värdelös inställning.

Veckans blogg!

Nyhet: Therapeutic Pictionary är Veckans Blogg i Aftonbladet!

Ryggperspektiv

En del vill ha ryggen fri. Andra vill vända ryggen till. Ett fåtal lyckas med både och.

Ropen skalla – En Yoko till alla!

När man hör John Lennon sjunga Oh Yoko, sista spåret på Imagine, får man lust att öppna fönstren på vid gavel och jubla. Den känns spontan, skriven med lätt hand. En kärlekssång. Man önskar att alla någon gång i livet, förr eller senare, hittar sin Yoko.

Relationsreumatism

Han ger upp en del av sig själv för relationens bästa. (Ibland stänger vi av livsviktiga delar av oss själva - utan att veta om det. Anpassningen, kompromissandet, sätter sig i kroppen. Det är det som gör oss krokiga.) Med åren lider han till sist av en slags Relationsreumatism.

Lång stubin

En del relationer har ett förutbestämt, men outtalat, öde. Det är som att det ligger en lång lång lång stubintråd och trasslar på golvet i vissa hem. En tråd som redan är tänd i ena änden och som oundvikligt leder till bomben i den andra. Den ena ser, i ögonvrån, hur stubinens låga vandrar dag för dag, år för år, närmare den stora smällen. Den andra känner kanske stubintrådens närvaro, men det är ingenting han eller hon vågar uttrycka i ord eller känslor. Vänner och bekanta ser både stubin och dynamit, men lägger sig inte i. Och åren går medan lågan sprakande närmar sig krutet. Ödet är ingenting man talar om.

Övergångsställesskilsmässa

Grön gubbe slår precis om till röd gubbe, men hon springer ändå över till andra sidan gatan innan bilarna kommer. Han står kvar. I några minuter som känns som en evighet är de åtskilda. Han känner sig långsam, som inte hann reagera, inte var snabb nog. Känner sig fånig och feg. Hon ser ut att omväxlande sucka och skratta åt honom där borta på andra sidan – styrkt av att ha bevisat sin handlingskraft och djärvhet. Övergångsställena prövar oss.

Oskiljaktiga

Ibland inser några som gått skilda vägar att de borde försöka på nytt. De har insett att de är de bästa för varandra – trots allt. Det är vackert.

Nödvändiga periskop

Precis som snorklar och luftslangar kan vara bra för syrebehovet i vardagen, kan periskop göra underverk. Det finns alltid något bakom det vi tar för givet. Något helt annat, nytt, annorlunda.

Konsumera andras liv

Ibland känns det som att människor, vid en viss tidpunkt i livet, "stänger av" det egna livet och övergår till att konsumera andras liv och leverne – på teve, bio och i böcker. Den egna relationen ställs i ett slags viloläge. Istället lever man genom relationerna på bioduken.

Konfliktlösning LIVE

Det är bäst att ta alla konflikter "LIVE", försöka lösa dom direkt. Mycket bättre än att tyst arkivera dom som "olösta" nånstans i bakhuvudet.

Vishetssträvan

Det måste väl ändå vara meningen att man skall sträva efter att bli så vis som möjligt? Att begripa mer och mer. Att försöka förstå det man inte förstår. Att alltid vara nyfiken. Att ta reda på det man inte vet någonting om. Att lära och lära ut. Eller?

Egen reklam

Ibland tänker jag att alla borde ha rätt till en egen reklamkampanj.

Delar som saknas

En del människor verkar sakna vitala motordelar i huvudet. Motordelen kan heta självkritik, empati, analysförmåga, ordningssinne, viljekraft, minne, stolthet... Konstigt nog både går dom och står dom ändå.

Off

Off är ett bra prefix. Som i off-road, off-pist, off-duty, off-broadway. Ibland känner jag mig lite off-myself. En annan gång lite off allting.

Tala i suckar

En del människor talar i suckar. Som om varje vokal syresattes av en tung suck. Suck.

Rygg mot rygg situationer

Det är bra att identifiera sina rygg mot rygg situationer – och att tala ut om dem.

Belle & Sebastian förstår mig

Ensamhetsbehovet OCH tröstbehovet tillfredställes enkelt med en mp3-spelare. Med hörlurarna på är man osårbar. "Belle & Sebastian förstår mig åtminstone!" iPoden blir ett portabelt rum där man på en och samma gång tankar tröst och självförtroende. Vardagen får ett annat soundtrack, verkligheten blir film, verkligheten går att bemästra - så länge man har musiken i öronen. Det handlar om Mp3-flykt.

Wallraff Zelig & Co

Jag vill vara en fluga på väggen, en bit stuckatur i taket, en fripassagerare i kavajfickan. Jag vill vara kudden under ditt huvud och terapeuten med anteckningsblocket. Jag vill läsa dagböcker och gömma mig i biktstolar. Jag vill vara en voyeur, en wallraff, en zelig, en kameleont...

Quality time i garaget

Det är svårt att tillfredställa ensamhetsbehovet när man är tillsammans med någon - utan att såra. Det är därför det finns garage, tvättstugor, vindsförråd, hundar som behöver rastas, balkonger, rökpauser, jourbutiker, städgator, bibliotek, brevlådor, batteriholkar, bostadsrättsföreningsmöten...