Se in i människan

Fatta hennes huvud och SE IN I MÄNNISKAN. Vem är hon?

Koalagreppet

Det finns de som avvisar och de som klamrar.

Nygamla tider

Hej! Jag håller på att se över hela sidan, både struktur och innehåll. Jag vill helt enkelt göra sidan snyggare. Jag har filat på gamla texter och jobbat vidare med favoritbilderna. Den rödsvarta epoken är över. Framöver kommer jag att blanda nya och gamla bilder. Några av de tidiga bilder jag postade då sidan var ny (och bara lästes av nära och kära) förtjänar en chans till.

Tio torsdagsbilder

ÄPPELENKELT. Det är något särskilt med äpplen. Något rent, enkelt, ursprungligt och oantastligt. Jag har läst någonstans att det i Japan är vanligt att man ger varandra äpplen på jämna födelsedagar. Vackra äpplen, nogsamt polerade och inslagna i enkelt silkespapper. En vacker gåva. Tänk om allt kunde vara mer så... Äppelenkelt.


ÅTERVÄNDSGRÄND. En vän skojar ofta och säger att han kommit till olika återvändsgränder. Typ: "Närå, det där med tjejer var en återvändsgränd." Jag tycker om sättet han säger det på. Lättheten. Ibland kommer man till återvändsgränder. Det är bara att glatt backa ut på stora vägen igen och köra vidare.


TORPEDERAD. Just när man nästan hade glömt att livet kan vara krångligt ibland blir man torpederad från sidan. Plötsligt och oväntat.


SKENANDE MUNGIPOR. Ibland, när man kanske känner sig lite småsur är det lätt att mungiporna börjar skena. De vill liksom fortsätta nedåt och bli verkligt sura. Inte bra.


PET-FLASKE-FINT. Jag var på en middag en gång där värden plötsligt frågade mig "Lite mer cola?". Han frågade mig med en röst och ett allvar som om coca colan var ett årgångsvin. "Ja tack" svarade jag. Och så hällde han försiktigt upp ett glas.
Jag brukar tycka att coca cola på något sätt är allt och absolut ingenting. Ingen gråter över en coca cola-lastbil som kör i diket. Spiller man ut en cola på MacDonalds får man en ny...
Men i det där hemmet, den där kvällen, var cola på tvåliters PET-flaska något fint och värdefullt. Det kändes fint.


MR DYSTER. Ibland kan jag känna mig så. Ja, ibland kan jag känna att jag också uppfattas så bara för att jag är en människa som tänker, grubblar och som sätter ord på tankarna och grubblet. Ibland.


SNO OCH UPPREPA. Min syster gör mig uppmärksam på de där bordsgrannarna, med klibbiga kameleonttungor, som snabbt snor och återberättar det där roliga man bara mumlat – och som återberättar det som om det var något de själva kommit på.


JAG – EN TAVLA. En del är besatta av sitt yttre så mycket att det yttre också tagit över det inre. De tänker hela tiden på sina "bästa sidor", hur de ser ut från alla håll i rummet och vilka som ser vad. "Här kommer jag och mitt vackra fejs in i ert rum". "Hej, busspassagerare, här går jag och mina bröst". De har ett sätt att presentera sig själva – som tavlor. "Varsågod, se mig när jag är som vackrast".


MORRISSEY. Nej, jag ska inte beskriva mitt 23-åriga förhållande till Morrissey på bara några rader. Jag ville egentligen bara skriva att mina hjältar alltid är ifrågasatta. Särskilt Morrissey.
Nyligen slog det mig, och jag har inte kunnat släppa det sen dess: Tänk om det egentligen var Marc Almond som betydde mest för mig?


ÅLDERSNOJA. Det var vänstertrafik när jag föddes, Hitler hade varit död i 20 år, månen var inte betrampad, Sverige hade bara en tv-kanal, datorerna var stora som stormarknader och mobiltelefonen något som bara militär och polis bara kände till. Det finns ett kassettband där jag räknar upp bilmärken som var vanliga när jag var liten: Simca, Austin, PV, Amazon...
Jag blir rädd när det slår mig att Fredrik Reinfeldt är jämngammal med mig. Samtidigt känner jag ofta att jag egentligen inte har någon åldersnoja... Hur nu det kan gå till.

Vägs ände.

En dyster bild utan text.

360° närvaro

Ibland befinner vi oss i de ultimata sekunderna. Min sekund: Jag satt i restaurangvagnen i ett höghastighetståg på väg genom Tyskland. Allt var perfekt. Jag drack vin, åt ostbricka och njöt av slamret i vagnen, samtal på tyska, danska och franska. Jag såg en segelbåt gå igenom en sluss, människor som tittade på, båten gled in under järnvägsbron och jag hann se masten dyka upp på andra sidan vagnen just när tåget slamrade över bron. Samtidigt såg jag en flygande häger i luften, några barn som lekte med en hund och så skrattade några i restaurangvagnen och sekunden var över. En sekund som innehöll allt. Förhöjd. 360° total närvaro.

Mera att kommentera!

TROTTOARIGNORERA. Känslan man känner när man snabbignorerar folk man egentligen känner och tycker om, bara för att man just då inte orkar hälsa, prata eller bjuda på sig själv.


MASTER OF THE UNIVERSE. I science fiction-filmer brukar härskaren stå och titta ut på universum genom sitt väldiga panoramafönster. Någon enstaka gång kan jag, tralala, känna samma sak. Som när jag stod och tittade ut på Stockholm från restaurang Gondolen. Man ser staden i hela sin komplexitet. Ser bilarna och mänskorna irra omkring därnere – samtidigt som man känner att man är närvarande i allt, av ren nyfikenhet. Vad tänker dom på? Hur funkar det? Vad kommer hända? En berusande känsla av att vilja ta in livets hela komplexitet... (Okej, lite stort att förklara på några rader)


RÄLS. En del tycker att deras liv går "som på räls". Det kan sägas med en uppgiven suck eller glatt och triumferande. Själv tycker jag att mitt liv ser ut som en Märklin-låda man just hällt ut på golvet. Lite raksträckor, lite kurvor och väldigt mycket luft emellan...


RADERA SIG. En del människor har en livsinställning, typ: "Tänk inte på mig!", "Jag kan sitta på golvet", "Du står på min fot, men det är helt okej". Senaste tiden har jag också tänkt mycket på varför tjejer döper sina bloggar till "Min lilla obetydliga värld". "Världens mest ointressanta blogg" eller "Här händer ingenting". Varför radera sig själv redan från början? (STORT ämne...)


OLIKA RESURSER. Vi måste nog erkänna att vi föds med olika resurser. En del blir bullrigt impulsiva. Andra lågmälda och eftertänksamma. Alla kommer till sin rätt någonstans.


SKÄMMAS FÖR ANDRA. En del skäms inte bara för sig själva. De utvidgar skamkänslorna också till andra som "kan associeras med dem". Ett exempel är killar som skäms för vad deras tjejer säger på middagar. Ett annat är mammor som skäms för vad deras barn säger. Ge fler exempel!


MEGAFONER. Det finns de som måste trumpeta ut skvaller så fort det når deras öron. De klarar helt enkelt inte att behålla "hot stuff" för sig själva. Att skvallra är också ett sätt att positionera sig. Att veta vilken anonym tv-kändis som åkt fast för rattfylla ger status. Tror en del.


LÅTSASLEK. När jag ska gå upp fyra trappor utan hiss och är trött brukar jag låtsas att jag är pigg. Jag tar trapporna i några stora kliv – fast jag är dödstrött. Det hjälper. På samma sätt kan man suggerera sig själv att vara glad, fast man är ledsen. Stark fast man är svag. Man ska naturligtvis inte stänga in de äkta känslorna. Men det kan vara en väg ut.


KONSTIG. Tänk om det är så enkelt att man blir konstigare ju mer man är "inne i sitt huvud". Ju mindre man tar intryck från omvärlden och interagerar med den – Ju mer man rotar omkring i huvet med sina egna tankar – Desto "konstigare" blir man. Det är lite fint att vara konstig tycker jag.

Ytterligare tio bilder

STÅLSKODD SKALLE. Är bra att ha ibland. Att hålla ihop allt som finns därinne.


DE FLAXIGA. Då och då måste man bjuda hem de flaxiga människorna.


DE NITTERTON. När jag gick i gymnasiet drömde jag om att en gång hamna i Svenska Akademien. Rent generellt har jag alltid trott på att det är välgörande med en lite för hög ambitionsnivå...


KONSUMERA MÄNNISKOR. Det finns de som konsumerar människor. De liksom äter sig fram. Läskigt.


LIVSKURVA. I tidningar brukar folk få rita sin livskurva. Så här ser min ut. Kisar man med ögonen, eller tar tio steg från skärmen, ser den rätt stabil ut.


PÅTRÄNGANDE. Ibland kan man känna att man förödmjukar sig själv genom att vara allt för "på" en annan människa...


INTE ENS HATTEN... Ibland när man mår dåligt kan man tycka att också tingen sviker en. Saker slutar fungera, trillar i golvet, försvinner. ALLT är emot en.


HELIGA MÄNNISKOR. En del människor som är dåliga på att kommunicera med sin omvärld (inte besvarar mail, telefonsamtal eller blickar) brukar göra detta till något fint. De gör sin blygsel och sina sociala fobier till något fint. En slags helighet. Att vara svårnådd är att tillhöra den högsta kasten. Vet inte om jag håller med om det...


GENOMBLÅST. Ibland kan man ha känslan av att verkligen vädrat korsdrag i huvet. En skön känsla. Vädra ofta.


FÖRGRUNDSFÖRÄLDER. Förälder som ställer sig själv i förgrunden – hela tiden – på bekostnad av barnen.

Tio bilder på ett bräde!

Jag håller på och städar datorn och hittade 60 stycken Therapeutic Pictionary-bilder som jag av olika anledningar inte tyckt platsat. Antingen har jag inte gillat illustrationen, eller också har jag glömt vad det var jag ville säga. Nu tänker jag ändå lägga ut alla 60 ändå. Ni får hjälpa mig att fylla i där det känns oklart. Jag lägger ut dem tio åt gången och så får de ligga lite längre än vanligt. varsågoda!


RELATIONSEFTERSLÄPNING. Med "eftersläpning" menade jag kanske att erfarenheterna från en relation inte kan användas i nästa. Den man lever med utsätts för misstänksamhet och oro (med mera) som bara hade med den tidigare relationen att göra. "Eftersläpning" kan ju också betyda att man fortfarande tänker på, och relaterar en massa, till den man lämnat, fast man lever med en ny människa.


FALSKA HÄLSNINGAR. När någon hälsar på någon utan att se den han/hon hälsar på. Den som hälsar har redan ögonen på den som står i tur att handhälsas på.


HATARE. Vissa människor säger att de "hatar" än det ena och än det andra. En del är verkliga "Hatare". "Hat" är ett verkligt starkt ord. Det starkaste. Jag blir rädd när jag hör andra använda det nonchalant och utan urskiljning.


DRIVKRAFTER. Jag tittade i en modetidning nyligen och kände noll värme. Jag ifrågasatte upphovsmännens drivkrafter bakom tidningsprojektet. Det var gjort med egot och absolut inte gjort med hjärtat. Jag tror att jag alltid ifrågasätter drivkrafterna – i allt jag ser och allt jag läser om – omedvetet.


DRICKA UNGDOM. Då och då kan man känna att man behöver ta en liten hutt ungdom. Man behöver umgås med yngre, omge sig med yngre, lyssna till yngre. Man behöver Ungdoms-shots!


BRYSKT AVVISAD. Känslan när någon närstående bryskt knuffar undan en. Den starkaste känslan av att vara avvisad.


STÄNDIGT DENNA KÄRLEKSTÖRST. Det är så grundläggande – allt och alla styrs av jakten på att bli bekräftad som individ och drömmen om att verkligen älskas. Behovet är så starkt att många glömmer att älska och bekräfta andra än sig själva.


BARNBIKT. Jag känner flera som skadats för livet av att deras föräldrar biktat sig för dem när de var små (om relationen till den andre föräldern, egna dåliga ekonomin eller det egna sexlivet). Barnbikt går bort.


ANDRA I VÄGEN. Känslan av att det egna livet hindras av en massa andra. Andra begränsar handlingsutrymmet. Andra omöjliggör den egna frigörelsen. Och så vidare...


SLÄKT-OKET. Det tunga ansvaret att göra de äldre generationerna nöjda. Både de levande och de döda. Ett tungt ok som många bär utan att riktigt förstå varför.

"Hoppsan. Vart tog hakan vägen?"

Jag tänker på hur man kommenterar världen inför sina barn och hur det påverkar dem senare i livet. Som ett exempel: I många hem kommenterar nog föräldrarna det som visas på teven på olika sätt. Teven är ett fönster mot världen och det vi ser i fönstret måste kommenteras. Långsamt växer barnets världsbild. Hur mycket eller hur lite föräldrarna påverkar den varierar. Politiker i rutan kommenteras: "Usch, vilken lögnare". Folks utseende kommenteras: "Hoppsan vart tog hakan vägen?" Långfilmerna kommenteras högt och ljudligt (föräldrarna hjälper barnen på traven var sympatierna skall ligga): "Haha, vilken misslyckad tönt!". Och så vidare. Jag tror att vi alla håller på så här. Mer eller mindre medvetet. Föräldern för över sina värderingar och barnet har att välja på att hålla med – eller senare opponera sig mot dem. Något att tänka på.

Genuin ondska

Jag försöker komma fram till hur många genuint onda människor jag mött – någonsin. De flesta som dyker upp i minnet är rädda människor. Rädda och aggressiva. Och när jag tänker på dem så krymper de. Nej, de verkligt onda människorna är få, tack och lov. Jag kommer egentligen bara på en, möjligen två, kanske tre. De är alla rädda och aggressiva människor dom också. Men de är också starka, intelligenta och kyliga. Ja, de har något som skulle kunna kallas "karismatisk ondska", även om uttrycket låter som en motsägelse. Brrr.

Onenightsleeps

Det finns onenightstands och det finns onenightsleeps.

Koffertbärare

Vid en viss tidpunkt i livet upplever nog många sig själva som koffertbärare. Man bär ett slags bagage från en generation till en annan. Väskorna kan vara tunga eller lätta. Och vad man själv väljer att överräcka till nästkommande generation är lite upp till en själv.

"Mitt livs roll"

En del spelar någon annan än de egentligen är – varje dag.
De går och lägger sig med spänningshuvudvärk.

Soffbanken

Jag skulle kunna driva en egen blogg bara i ämnet ekonomi. Men det har jag verkligen ingen lust till. Det enda jag vill säga, just idag, är följande: Jag tror det är bra att ha varit kund i Soffbanken någon gång i livet. För perspektivens skull. (Men jag tänker aldrig bli nostalgisk över den situationen. Jag vet alltför väl hur det känns.)