03 april 2007

Nattoro


Ett återkommande orosmoment hemma är ju sömnproblemen. När man ligger och vänder och vrider sig hela natten och bara sover i korta nervösa stunder. Jag brukar tänka på de stackare som lider av nattskräck, som blandar ihop sömnen med döden, och tröstar mig med att de i alla fall har svårare att somna än jag.

Jag brukar kunna somna i framstupa sidoläge, men efter ett tag känner jag hjärtats slag mot sängens madrass och börjar räkna slagen. Sen är det kört. Jag känner plötsligt underliga hjärtslag, dubbelslag, känner bröstkorgen, andningen, måste lägga mig på rygg. Men då börjar stirrandet i taket.


Är man två i sängen kan man räkna varandras hjärtslag eller känna den andres andetag och hamna i ofas med sin egen rytm. Dessutom tror jag att mina händer alltid är vakna. De ligger liksom och bevakar mig, ifall något skulle snudda vid dem. Jag skulle vara en utmärkt nattvakt vid lägerelden brukar jag tänka.


Och så brukar jag ibland haka upp mig på att jag bara imiterar vila. Kroppen slappnar egentligen inte av. Hela jag är spänd och det är till och med ett litet utrymme luft mellan huvudet och kudden. Då brukar jag försöka "släppa" huvudet på kudden, låta det falla tungt. Ja, så kan det hålla på.

15 kommentarer:

Anonym sa...

rqclaaOj vad detta känns igen! När man har mycket att göra, saker som ska vara klara typ. utställningar är ett typexempel på att man nyttjar någon form av artificiell vila... Går liksom inte att stänga av huvudet trots att kroppen är sååååååååå trött. Ibland när jag lägger mig ner så önskar jag att det var som att släcka en lampa, genom att blunda ska allt bli svart och just bara svart.
Annars vore det ju gött om man i vissa fall kunde skruva av huvudet och ha det i en glasburk tills man vaknar, men det är ju lite knepigt drastiskt.
Det där med att aldrig kunna släppa, stänga av under vissa perioder är både frustreande och irriterande, tar definitivt på krafterna, men när saker och ting faller på plats, då faller också sömnen som en fet klubba i huvudet... Tack och lov att det går i vågor.

JLT sa...

Ja detta känns igen helt klart, har precis oxå fått rådet av tandläkaren att fixa en bettskena eftersom jag pressar ihop tänderna under natten.

Spectatia sa...

Så där är det, ja. Har just gått upp efter några timmar med sånt. Och nu ska jag imitera vaken.

zianne sa...

Nattoron är sannerligen ett kapitel för sig. Jag gillar ofta att ligga på sidan, men helt plötsligt kan jag få för mig att axeln liksom viker sig inåt, och att jag helt säkert kommer att bli kutryggig om jag ligger kvar så. Så det blir ett antal snurrande varv innan kroppen hittat sin rätta plats bland lakanen.

Ylva sa...

Så jobbigt att ha evigt vakna händer! Fast det är jobbigt om händerna somnar också. Det händer mig när jag sover i vår stuga. Det är något konstigt med madrasserna där.

Susanna sa...

Jaa, jag brukar gå igenom hela kroppen, från till topp till tå, för de ligger liksom och spänner sig omedvetet. Så jag får lov att säga åt dom, en i taget, gonatt lille fot, gonatt lille lår osv. Men sen så somnar hela jag tllslut.

Lemuren sa...

Känner också igen det där. Men är det någon som liksom vaknat av en känsla att de faller och sedan "DUNS" vaknat? Läskig känsla.
Sedan så kan jag ibland få så skrämande känslor. Ibland känns allting så stort och när jag tittar i verkligheten men också när jag skapar bilder i huvudet så känns världen så stor och allting känns onormalt avlägset. Som att titta i fel ände av en kikare ungefär...
Sedan så kan man ibland slås av tunga känslor. Det kommer i vågor: en känsla av tunghet, gigantiska hammare som slår... Det är svårt att förklara... Sömn och drömmar är nog bland det mest skrämmande, läskiga men även fascinerande och intressanta ämnena som jag känner till (snarare inte känner till).

Alexandra sa...

Min sömn har påverkats så oerhört mycket av pojken, endast två äpplen hög, de senaste åren. Även om han sover kan jag ligga vaken och intala mig att "snart vaknar han och då är det kört". Han vaknar aldrig, så klart.

smul sa...

ibland vaknar jag mitt i natten av att händerna sover och då har jag dem alltid ovanför huvudet. När jag försöker lyfta dem för att ha dem på magen eller någonstans. Kan jag inte lyfta dem utan får liksom dra dem med hjälp av överarmsmusklerna. De släääpar mot ansiktet till de hamnar på plats. Sedan sticker det utav helsicke i dem.

Ankan sa...

Jag gillade särskilt det du skriv om att "imitera vila". Det var fyndigt och pricksäkert!

matrixa shamanen sa...

Nu har jag denna tidiga morgon läst igenom hela din blogg igen - har varit borta fr bloggandet länge men försöker återkomma eftersom jag alltid trivts bra där!
Slås än en gång över dina pricksäkra, fyndiga och tilldragande inlägg -såväl i bild som text - du lyckas vara personlig men inte privat! Det vill jag ha som förebild efter at själv ha misslyckats med det...min föra blog - som du säkert kände till - var jag tvungen att lägga ned pga just såna problem.
Nu ska jag öva upp min förmåga att vara personlig utan att bli privat - och lära av dig!
tack!

kubisten sa...

un bon vin rouge et puis on dort comme un pierre

gina sa...

Illustrationen med luftutrymmet mellan huvudet och kudden är SÅ träffande. "Stel som en pinne"
Jag behöver en stunds läsning i sängen för att kunna "landa" och få den ro som behövs för att somna. Att gå direkt från t.ex. datorn och lägga sig funkar icke! Då är det bäddat för minst en timmes vaka.
Susannas knep här ovan är bra. Brukar göra samma sak förutom att jag också spänner och slappnar av i varje muskel(grupp).

Sagan Om Livet sa...

Huvudet på spiken - så här är det!

hana sa...

Du är underbar. Du förgyller min dag och kittlar mitt intellekt.

/Hana