29 maj 2007

Att välja sina ord


För ett antal år sedan hade jag fått i uppgift att ta fram omslag till årets upplaga av telefonkatalogen. Idén var "Ord" och den naturliga samarbetspartnern var Svenska Akademien och Sture Allén. Tanken var att ord associerade med olika intresseområden skulle presenteras på varje enskild katalogdel.
Det var en märklig sommar. Sture Allén och jag satt i långa telefonsamtal och gick igenom ord för ord till varje katalogframsida, sammanlagt 33 stycken. Det tog sin tid. Vi stannade ofta till vid enstaka ord, vackra ord, och Sture gav målande beskrivningar av ordets ursprung och betydelse.
Just den sommaren minns jag också av helt andra anledningar. Mitt privatliv var ovanligt rörigt. Nyskild, boende på olika adresser, nytt jobb, ny relation – allt handlade om tillvaro och existens. Sådant kan vara svårt att härbärgera inom sig, att behålla för sig själv. Så när jag en morgon skulle ringa Sture Allén för att gå igenom Gotlandskatalogens alla ord (på temat djurskötsel) brast det för mig:
"Hej Sture, oj, det har varit så mycket nu, jag har skilt mig och jag bor bara tillfälligt i en etta på Folkungagatan och..."
Jag pratade fort och osammanhängande. I andra änden av luren var det tyst. Knäpptyst. Sekunder kändes som en evighet. Vad hade jag sagt?
Så hörde jag Sture Alléns lugna, behärskade, röst i andra änden av luren igen:
"Du menar att du har haft problem av privat karaktär?"

Jag har försökt tänka på det där sen dess. Takt och ton. Att välja vem man involverar i det mest privata. Att skilja mellan privat och personligt. Bloggvärlden är ibland till sin natur generande privat. På avstånd är säkert även denna blogg privat. Men jag försöker att sätta en gräns. Jag är en förespråkare för lås på dagböcker.

14 kommentarer:

honung sa...

det är svårt att skillja mellan privat och personligt. man skall inte vara privat, men gärna personlig.

Jörgen sa...

Jag minns de där katalogerna! Det var kul när man var i andra delar av landet och kunde läsa orden i det distriktets katalog. Vilket får mig att inse att numera är det inte samma roliga event att få telefonkatalog-bibban till dörren. Vad har hänt? Är det hitta.se som hänt kanske? Eller är inte Eniro lika stora kulturvurmare som så statliga Telia?

Carl Fredrik Holtermann sa...

jörgen: Det går så ofantligt mycket papper åt katalogerna. Folk använder dom för sällan på ett år, många blir aldrig upphämtade i trappuppgångarna. Telefonkatalogerna var m.a.o. ett gigantiskt skogsdungefrbrukande logistikmonster. R.I.P.
Min favoritdel var Stockholmskatalogen som Jörgen Gassilewski var specialredaktör för. Den presenterade nyord skapade av svenska författare. Bengt Emil Johnsons "Gubbrunkning" var ett av dem. Öyvind Fahlströms "Moderlighetsmannabbamammanamma" ett annat.

The Lemur sa...

Börjar vi uppleva lite hya element i din blogg? Färgbilder och mer konkreta exempel. Intressant.

Håller med honung, personligt och privat är två vitt skilda saker. Men det är inte alltid man kommer ihåg det, trots att det kan vara viktigt i vissa situationer.

Sedan så kan jag tycka att det kan finnas olika slags dagböcker, vissa som kanske inte behöver lås. Men i överlag håller jag med om att i överlag så behöver de flesta dagböcker lås.

Carl Fredrik Holtermann sa...

the lemur: Nja, jag upplever just nu en viss "Blogg-fatigue" (kanske "blogue-fatigue"?). Känner en trötthet. Jag är inne i en tung jobbperiod och upptäckte dessutom att jag råkat radera väldigt många bloggbilder. Det tar tid att restaurera dem... Därav lite olika manér och tilltal.

lovisa sa...

fatigue fatigue salut mercredi!
hoppas du inte är trop fatigue, ta en paus hämta andan
salut samedi snart t ex.. :)
& lundi

lovisa sa...

efter lite eftertanke
trop fatigué menar jag

Stephanie sa...

Jag måste bara få påpeka att din blogg är den mest intressanta och tänkvärda blogg som jag någonsin har stött på.
Tack för att du skriver.

Anonym sa...

Jag tycker att det är helt okey att blanda dina finfinurliga papercuts med viss vardagsrealism, för dina texter till vilken bild det än må vara, tangerar både stora och små livsfrågor som man kan behöva få till sig och ibland reflektera över, så fortsätt med Mixed Media! Jag har iallafall inga problem med det och jag tycker att det är avkopplande att befinna sig på denna blogg.

Angående privat och personligt så är ju det som alltid individuellet... Jag har grymt stor integritet och pratar inte gärna om vänner med andra vänner etc. Men däremot kan jag bjuda på anekdoter ur mitt eget liv rätt frikostigt, utan att jag tycker att det stör mig... Men vissa upplever nog att man säger för mycket... MEN det säger kanske mer om dom än om mig???

Keep up the good work!

Pia sa...

Mycket underhållande o bra story. Jag hålller med Sture...och dig... för rätt var det är så råkar man ju vara sådär privat,kladdig och jobbig, ändå...

Evan sa...

Hej Carl Fredrik. En sådan bra historia. Jag har faktiskt tyckt att du har varit väl o-personlig tidigare, och med det menar jag inget mer än att jag har bara hoppats att jag en dag ska få skönja personen bakom dessa kloka tankar och fantastiska bilder som du presenterar (eftersom jag bara känner dig via din blogg). Sture Alléns kommentar var väl ett sätt att lägga lite avstånd mellan er igen. Det vill många ha. Men i alla!

Evan sa...

Men inte alla, skulle det vara. Och med det menar jag till exempel jag själv. Inte för mycket i alla fall. Avstånd alltså

Carl Fredrik Holtermann sa...

evan: Tack. Försöker vara personlig och privat med måtta. Det finns tillräckligt mycket privat att läsa i resten av "bloggosfären" (gud vad jag hatar det ordet!).

lovisa sa...

jag tycker tvärtom att Sture är okänslig och kall, arrogant
som när han avfärdade någon med ordet "Bosch!" & viftade med handen; bort personen som en fluga
själv är jag nog inte så privat när jag skriver, svårt att bedöma själv, läser knappt andra bloggar (ja usch för ordet bloggosfär eller ens blogg, gillar inte alls ordet; blogg, fula ord)
jag beundrar många som är det
däremot sållar jag kraftigt, hjärnan väljer bort med automatik, men det har ingenting med gränserna privat och/ eller personligt att göra
sympati för människor som är privata, empati sympati
sture arrogant & alltför sval, för mig, utifrån sett