05 maj 2007

Liv och dikt


En del lever sina liv som om de vore litterära, uppdiktade i realtid. De ser på allt som händer dem som kapitel i en roman. Ibland tar boktanken över. De för in nya intriger i boken, nya karaktärer och miljöer och låter huvudpersonen reagera – på ett litterärt sätt. Livet blir fiktion. Huvudpersonen är inte närvarande.

11 kommentarer:

Carl Fredrik Holtermann sa...

Hej alla. Åker jag till Paris i en vecka, så det blir lite mindre bloggat än vanligt. Lägger därför upp lite fler bilder än vanligt. Hejhej!

The Lemur sa...

Ha det bra! Hoppas du får det trevligt!

Jag håller med. Men jag tycker att vissa också lyckas vara huvudpersoner. De skapar en litterär känsla i livet som en krydda eller vitamininjektion.

Det fungerar också att se livet som en film. Det gör vissa personer också.

Jag brukar leka med tanken och sätta in mig själv som huvudperson i boken eller filmen om mig själv. Man får ett annorlunda perspektiv på saker och ting och ibland kan man faktiskt lära sig något av det. Här är det också farligt att fastna i sin mycket roligare fiktiva bok/film-värld. Det ska vara undantag och inte regel.

Ylva sa...

Ibland lever jag livet som en blogg. Jag kan märka att jag formulerar mig för att kunna skriva om det sedan, eller genast tänker på hur jag ska rapportera om händelser i bloggen. De som känner mig nära säger "det här får du inte skriva!"...

Betz sa...

Hade mina vänner varit böcker hade dom nog varit
stora trädgårdsboken,
medicinsk ordbok,
bok för avanserad människoforskning,
lilla matteboken och musiklexikon.
Inte direkt några böcker med huvudpersoner, intriger och fiktion.
Om jag sätter mej själv i en bok blir det sju sorters kakor. Det är jag som är mjukpepparkaka med lingon. sid 68
Inbundna läderband förstår jag mej inte riktigt på.

Julia sa...

Den här bloggen tänker jag återkomma till. Fin!

Anonym sa...

gillar din blogg som bara den. länkar från min (baraord.bloggagratis.se) ropa hej om du vill att jag tar bort länk.

Carl Fredrik Holtermann sa...

Ylva: Hehe. Men det är väl en rätt vanlig bloggnybörjarsjuka, eller har du fastant i det?
jag tänker på Simpson-avsnittet när Homer börjar skriva Springfield-nyheter på sin nya hemmadator. Det blir en sjuka.

g sa...

Nu tycker jag att det är dags för huvudpersonen att komma tillbaka till den här bloggen :)

Ylva sa...

Jag har bloggat i snart två år och fått höra flera gånger från min chef att jag skriver olämpliga saker, men försöker förklara att det är en privat blogg...

The Lemur sa...

Ylva: Det verkar som att din chef har svårt att skilja på arbete och fritid. Han har ingen rätt att kommentera såvida det inte direkt kan härledas till personer eller händelser på jobbet som han kan tycka är olämpligt. Han ska vara chef i ditt arbete inte i ditt privatliv! Stå upp för dig, Ylva! :)

Jag, Allan sa...

Har precis börjat blogga och in love i det. Helt fantastiskt fint är det ju. Jag tycker mig dock kunna skilja rätt lätt på vad jag ska skriva om och vad jag inte skriver om. Hmmm, intresant inlägg jag just gjort känner jag nu.
Tack för en fin blogg.