05 maj 2007

Minnenas kvicksand


Ibland får man akta sig så man inte fastnar i minnenas kvicksand.

3 kommentarer:

The Lemur sa...

I kvicksand kan en människa bara sjunka ner till midjan ungefär. Att man kan sjunka ner helt är en myt. Således är din bild lite felaktig.

Om man då ser till ämnet betyder det att: man "bara" hamnar halvvägs in i minnets dunkla gånger alltså inte så långt. Men som med kvicksand krävs det stora krafter för att ta sig upp. Passar då liknelsen till ämnet?

Förlåt, jag kunde inte låta bli. Men du förstår väl att jag bara småretas lite? ;) ?

För att vara lite seriös så tror jag också att det inte är särskilt bra att bli fast för länge långt ner. Anledningen till att man ger sig långt ner är för att man vill hitta någonting djupt ner eller på botten för att sedan använda det upp på ytan (nuet) igen. Men att bli fast och stanna kvar gör ju ingen nytta.

Carl Fredrik Holtermann sa...

nej stanna kvar i minnena är nog egentligen aldrig bra. Det finns många som står med gamla sönderälskade minnen upp till öronen. Lika många kvävs av hemska minnen från långt långt bakåt i tiden.

Cec sa...

Det kan vara jättesvårt att ta sig ifrån vissa minnen även fast man verkligen vill. Det kan gå bättre dag för dag. Men det tar tid ibland...