15 maj 2007

Räkna inte de lyckliga stunderna blott!


Vi kämpar och sliter för att få ett lyckligt och bra liv, evig frid och harmoni. Ett halvbra rätt okej liv duger det med. Men en del är mer kräsna än andra. De har en tydlig bild framför sig av hur livet skall se ut, en viss dag, en viss sekund. De drömmer om att få sitta i ett viss hem, i något visst hörn av världen, ha en viss karriär med ett visst mått på bekräftelse, uppskattning och framgång. Helst tillsammans med en viss man/kvinna, med en viss karriär osv. De väntar på SITT liv, det drömda lyckliga livet – På en balkong med utsikt över en azurblå bukt, med immiga champagneglas, just när solen går ned.

De jag tänker på, som tänker så, drömmer om ett liv där lyckan är konstant. Vägen dit är bara en transportsträcka. Allt annat, som inte motsvarar drömbilden av livet, möts av ointresse eller ses som hot.

Det kan gå många år innan de når sitt mål och sin balkong med utsikt över en azurblå bukt, med immiga champagneglas, just när solen går ned. Det kan gå många år innan de inser att det drömda lyckliga livet kanske bara existerar som några intensiva sekunder. Några sekunder innan det blir kallt på balkongen, champagnen är slut och den ena säger att hon vill gå och lägga sig för att hon är trött och han sitter kvar och dricker av det varma lådvinet, dricker alldeles för mycket av det varma lådvinet, innan han lägger sig bredvid henne, ser gulflimrande porr på den lilla hotellteven och somnar och drömmer om ett annat liv, en annan balkong, andra lyckliga sekunder.

9 kommentarer:

Per Everyman sa...

Sen finns det några som drömmer om lycka inombord och uppskattar vägen dit. Busresan må vara skumpig men låt så vara. Jag tar fyran till glädjen.

Fun sa...

Min mor sa en gång när vi satt och läste inredningstidningar:
-Jag är lycklig bara jag får vackra bilder att vila ögonen på och drömma mig bort. Då kan jag stå ut med att ha disk stående, tvätt i hela rummet,omålade(ouppsatta)lister i taket...men om jag nån gång skulle få det perfekt och inte fick ha bilderna att drömma till,då skulle jag vara olycklig.

Yfronten sa...

Det här handlar om något jag tänker mycket på nu. Jag brukar säga "man kan inte få allt" men det beror ju på vad man vill ha. Jag är snubblande nära att ha allt jag vill ha. Jag är nog en lycklig människa med små krav.

The Lemur sa...

Mycket bra post denna gång! Du har överträffat dig själv! Mitt i prick!
Karin Boye uttryckte det också väldigt bra: "Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd". Detta passar in på så mycket, så ursäkta om jag använder det mycket, men det är för himla bra skrivet.

Gunilla sa...

Ingen vet vad som väntar bakom hörnet!

Anonym sa...

Bara dom som tror att de vet vad som väntar bakom nästa hörn missar husfasaden.
När man tror sig ha drömmar att förverkliga så är det lätt att missa vägen och kanske missar att ta en annan väg...
Jag känner ett par stycken som har såna "livs"mål att de har hur svårt som helst att omvärdera om något oförutsätt dyker upp, dessa har också "mål" som de tror att andra förväntas att de ska ha, så egentligen är det inte alltid ens egna mål som ska förverkligas, fast man vill gärna tro att det är ens egna val.

Anonym sa...

Du har väl läst Alfons Åberg där det finns något sedelärande att läsa kring just det du skriver: Alfons blir så uttråkad och då säger hans farmor (tror jag, det är länge sedan jag läste boken) att "man måste ha tråkigt ibland annars vet man inte när det är roligt!". Konstraster är nödvändiga för oss människor för att vi ska kunna uppleva saker och ting. Vi blir så lätt tillvanda, även till lyckan, och då upplever vi inte längre den så starkt.

g sa...

Jag skrev just om små drömmar och kanske är jag lycklig... Jag inbillar mig åtminstone det.

Som skrivet "nu måste vi odla vår trädgård"!

Emily sa...

Usch ja, sån där är jag,längtar och längtar - tankarna är ständigt riktade framåt mot något som sedan inte alls blev som i mina tankar och över på ett ögonblick. Jag bara fortsätter att drömma vidare varje gång en längtan inte blev som den var tänkt.. Hur kommer man på fötter igen och börjar se vad man har framför sig just nu?

Ett sånt träffande inlägg att jag kan läsa det om och om igen och aldrig tröttnar.