15 maj 2007

Vem äger problemet?


Ett vanligt sätt att behandla vardagslivets småproblem i en relation är att ställa frågan: "Vem äger problemet?". Vi talar då om stora frågor som golv som aldrig dammsugs, disk som aldrig diskas, sängar som aldrig bäddas, tvättider som aldrig bokas, strumpor som ligger och slänger osv. Man ska ställa frågan: "Vem i relationen äger problemet att det ligger en ensam tubsocka på en stol" och komma fram till svaret: "Om du störs av strumpan som ligger på stolen är det kanske du som skall plocka bort den?". Jag har aldrig förstått resonemanget. Har aldrig förstått på vilket sätt frågan skulle öppna för konstruktiva lösningar. Smågnatet om strumpor och dammsugning döljer ju ofta större problem. Eller?

6 kommentarer:

Anonym sa...

Väldigt bra bild och reflektion...
När jag var tonåring och min mamma superstädarn, hålla -i -ordning -kärringen etc... Då hävdade jag bestämt att vi hade olika tolerans trösklar. Hm?! Idag 25-30 år senare så tycker jag definitivt som min mamma, den som har tappat strumpan, tar upp strumpan! Då för läääääääänge sedan, tyckte jag verkligen att det var väl ingen big deal... Men idag tycker jag både hemma och på arbetsplatser och dyl. att den som "stökar" omkring får oxå ha en viss tolerans för att det finns andra som "plockar", som inte står ut osv. men att det inte ska vara de som inte står ut som måste göra något åt problemen...

Tänk kaffekoppar på en skola eller arbetsplats!
Några dricker och dräller, någon diskar och då verkar det ibland som om drällaren inte fattar att för att hämta en ny fräsch kopp i skåpet , så har någon förbarmat sig, kanske svurit men ändå plockat och diskat...

Anonym sa...

Eller så är den ena helt enkelt bara så himla trött på att ständigt vara den som städar. För vem vill egentligen leva i stök?
Det behöver inte alltid vara bakomliggande problem det handlar om. Eller menar du att man träffat fel person i livet att man ska träffa en som är lika pedant/sugen på att ha det fräscht hemma?

Spectatia sa...

Läskigt. För ett ögonblick trodde jag att jag tittade på en bild på min egen diskbänk... Huuh!

På frågan svarar jag: Jo.

The Lemur sa...

Självklart är det väl den som stör sig på strumpan som ska plocka upp den? Eller? Kan det inte vara så att vi borde vara mer hjälpsamma mot varandra och hjälpas åt? Vi vill väl varandra väl? Och då kan vi hjälpa varandra med det vi tycker är jobbigt, tex. en strumpa.

lovisa sa...

min hög
tidningar böcker urklipp kläder som väntar på att sys om
den är en påminnelse & pågående projekt & hemma för mig
din hög är stök
så var det när jag var sammanboende
jag hade mindre problem med hans grejer möjligen är min självbild skev
det som var så otroligt bra var att han hade minutiös ordning i källarytrymmet, där städade han utan att jag behövde märka det och han älskade det..
han är oerhört organiserad, makalöst
vi bodde så litet = bra när någon är tysk Nu är jag det, fast på ett annat sätt
dessa packningar i bagaget på semesterresan.. hur mycket får plats i ett bagageutrymme?
märkligt är; nu har jag ordning hemma & han inte
det säger något
fast jag kör på feeling vissa dagar ena sättet andra dagar annorlunda
man kan verkligen göra hur som helst människor glömmer det
jag kom bort ifrån disken & den ensamma tubsockan
planerar gör jag, planerar för att ha tid att göra viktiga saker

Signe sa...

VEt faktiskt inte om det är så att det döljer större problem,, men absolut att det skapar större problem.

Vem som äger problemet? Är man två som bor ihop eller på andra sätt måste dela utrymme, så är det bådas. Om den ena parten vantrivs så är det den andras problem också, det är då man msåte göra det där som är så svårt ibland, kompromissa och jämka.