08 juni 2007

En hårsmån från en bra dag


Tänkte nyligen på begreppet Bad hair day och hur fånigt vi funkar. Hur fånigt JAG funkar. Jag har inget hårsvall direkt. En ganska vanlig spretig mansfrisyr med rötterna i Morrissey och 50-talet snarare än något annat. Håret spretar lite kring min lugg. Jag har rejäla virvlar. Helst ska en viss del av håret spreta åt ett visst håll. En annan del av håret måste riktas åt ett annat håll. Det här handlar alltså om typ fem kvadratcentimeter av hela min appearance. Ändå är det avgörande för dagsformen. Bra luggspret = bra dag. Dåligt luggspret = dålig dag. Och jag är helt övertygad om att ingen märker nån skillnad...

4 kommentarer:

Ylva sa...

Jag tror att någon märker skillnad. Fråga kvinnor i din närhet, tjejer brukar ha bättre koll än killar på bad hair. Min pappa hann nästan bli vithårig innan han erkände att han inte längre var mörk. Och så blev han irriterad när håret började växa framåt, helt obändigt, när han alltid kammat det bakåt innan. Jag kan inte tänka mig att detta hände över en natt.

The Lemur sa...

Bad hair day... hmmm. Håret har aldrig varit min starka sida. Så därför påstår jag alltid att jag är lite cool och att jag inte bryr mig så mycket och bara låter det vara utan särskilt mycket ansträngning att fixa det. Håret har kanske en alldeles för stor plats i våra liv?

Mia sa...

Bad hair days är ett bra exempel på varför man INTE vill leva förevigt!

/Mia Mäkilä

Orange sa...

Hej hej! Bara för det måste jag leta fram en bild av hur du ser ut... (och lite för den vackra gråsprängda skäggstubben också) och åtminstone på den bilden var du snygg! Både i håret och i skägget... ;)