Jukeboxmannen

Det finns en del som alltid drar samma historier. Om och om igen. Medan vi andra sitter och babblar sitter de tyst och funderar över hur de ska dra associationerna till någon av de egna favorithistorierna: "Haha. Det får mig att tänka på när jag..." De har blivit en jukebox, med några (ofta självförhärligande) hits ur det egna livet.

De verkligt långsinta

Det finns en del människor som har svårt att glömma en oförrätt eller ett personligt nederlag. Hur litet det än var. De kan vänta i år på att någon skall försäga sig eller göra ett felsteg. Så att de äntligen får chansen att klippa till, att triumfera och få revansch. Det är de verkligt långsinta. De lurpassar på oss – medan vi andra lever livet.

Flamsa

Ibland, när man skrattat och flamsat riktigt mycket. Eller kanske blivit rörd till tårar, eller utsatts för känslostormar av alla möjliga slag, blir man mosig, mjuk och lealös. Det är få som har förmågan att verkligen flamsa. Få som vågar öppna sig för känslostormar. Tycker om den där overkliga mosiga berusningen...

Grubblerier från en sten

En vän sa en gång: "Till skogen går man om man är skitnödig eller behöver grubbla". Undrar om det är typiskt svenskt att söka sig till naturen när man behöver fundera över livet och sakernas tillstånd? Varje gång jag fjällvandrat har jag stött på ensamma människor, män som lämnats av sina fruar, som "hakar på en" och börjar älta sina livsöden. De stövlar omkring där, ensamma i milsvida öde landskap, fast de egentligen behöver prata med någon. En del behöver isolering och ett eget rum att stänga in sig i när de behöver fundera. Andra behöver en hel nationalpark att fly till med sina tankar.

Blickarnas chicken race

Ibland känns det som om blickarna krafsar på varandra när två människor möter varandra. Det uppstår ett "Blickarnas chicken race". Jag brukar oftast förlora. Undrar vad det beror på?

Mitt paraboljag

Det kanske inte ser ut så, men mitt paraboljag uppfattar allt omkring mig. Jag ser allt och alla. Jag hör allt – vad som sägs och vad som inte sägs. Ibland önskar jag att jag inte tog in "allt".

Therapeutic Pictionary fyller 1 år!

Ett år och 300 bilder senare. Det firar vi med lite mingel. Här syns mannen som prövar sitt nya "kompromisslösa jag" konversera mannen som är innesluten i sig själv. I mitten sitter den utrotningshotade människan "som fortfarande har förmågan att njuta av ett grönt äpple". Figuren som "bara går och tänker på sina ben" försöker prata med den blyga personen iförd "osynlighetsburka".


I soffan sitter killen som "been there done that". Framför honom ligger människan som behöver pumpa upp sitt självförtroende. Under byrån sitter "Dorian Gray's hund". Under taket flaxar en "från-blomma-till-blomma-personlighet" medan en "tumbleweed-karaktär" syns rulla iväg in i rummet intill. Längst till höger syns en riktig Kuf.


Här ligger en säl och sälar medan en skör person, med fågelungar i fickorna, hälsar på två trädgårdstomtar.


Mannen som "parisat till sig" konverserar kvinnan som vill bli sedd. I bakgrunden upplever två män salta-pinnar-tristess.


Bild från efterfesten. En rodeorelation dominerar rummet. Vem är ryttare och vem är häst i förhållandet? Vem behöver ridas in? Kanske skeletten i garderoben vet...

Ärrgemenskap

En del förhållanden bygger på Ärrgemenskap. Ibland är ärrgemenskapen bra. Ibland destruktiv.

Nederlagsräknare

En del har en otäck nederlagsräknare i huvudet. Många har glömt när och varför den installerades. Några vet inte ens om att de bär på den. Nederlagsräknare är något man inte talar om.
(Det här har jag för mig var en av förra årets mest kommenterade)

Rustningar och pannluggar

När jag var liten fanns det en kille i kvarteret som alltid drog ner mössan i höjd med ögonbrynen. Samtidigt drog upp blixtlåset i jackan så munnen och halva näsan försvann. Kvar fanns bara ett litet "kikarsikte" som han spejade på oss andra ifrån. Dunjackan och mössan var hans borg, hans rustning.
Vi klär oss i olika tjocka rustningar, släpper in olika mycket av omvärlden. Vi går om kring uppknäppta eller tillknäppta. Med lång eller kort kjol. Några går med solglasögon i tunnelbanan. Kom ihåg: En pannlugg kan vara en del av ett pansar.

Något helt annat

Min andra blogg har på kort tid fått lika många dagliga besökare som Therapeutic Pictionary (som för övrigt fyller ett år om en vecka). Den heter SVT NÖJE och bjuder mest på lika-som-bär-bilder.
För den som gillar sånt.

Sökare och Hittare

Som gammal fågelskådare slår det mig ofta att vi som är intresserade av fåglar lätt kan delas upp i två grupper. Sökare och Hittare. Sökarna reser land och rike kring för att se en speciell fågelart. Hittarna rör sig också ute i naturen, men ser mer de fåglar de råkar stöta på. (Jag är definitivt en Hittare). Det här kan överföras till andra områden. Till exempel hur vi hittar saker till våra hem. En del söker och söker efter en särskild dörrknopp. Andra hittar saker de inte trodde de tyckte om. En del söker i åratal efter den perfekte partnern. Andra hittar honom/ henne i tvättstugan. Och så vidare. Är du en Letare eller Hittare?

Famntag

Känner ofta att jag vill hugga tag i någon som står mig nära och verkligen tala klarspråk: "Nu skärper du dig!". Men det är mer en känsla än en behandlingsmetod. Jag tänker på dom som någonstans på vägen handlingsförlamats. Som fastnat i dåliga vanor, kanske missbruk eller bara vanlig oföretagsamhet. Människor med oförmåga till självreflektion. Eller människor som helt tappat tron på förändring. Djupt deprimerade människor och människor som slutit sig så hårt att de inte ens vet om att de är deprimerade. Man skulle vilja övermanna dom, tvinga ner dom på marken, stirra dom stint i ögonen och säga: "Jag ser dig! Du kan bättre!". I en del fall skulle det kanske räcka med kontinuerliga telefonsamtal. I andra fall, människor med verkligt svåra och djupa kriser, skulle man behöva flytta hem till, för att kunna ha dem under uppsikt dygnet runt.
Det är svåra saker. Många skräms av depressioner och mörker. De som behöver hjälp lämnas ofta ensamma. Håll kontakten.

Tumbleweed

De kallas tumbleweed, de rullande buskarna som brukar synas i västernfilmer. Tumbleweed rullar över den öppna prärien till de fastnar i ett tryggt och skuggande buskage. Där slår de rot.
Påminner lite om en del av oss...

Kommunalrådspersonlighet

Kommunalrådspersonligheten: "Jag fattar stora beslut. Ju större besluten är och ju fler som påverkas av dem desto bättre. Jag bygger höga hus och motorleder. De högsta husen! De bredaste motorlederna! Jag har ett tjockt finger med i allt. (Det berättar jag gärna mer om.) Jag ÄR min kommun. Jag började med tomma händer. Nu har jag allt på mitt bord. Jag är faktiskt väldigt viktig."

Det ena kommunalrådet till det andra: "Kom så går vi bakom hörnet och jämför vem som har störst skyskrapa."

Blomma till blomma

Från jobb till jobb. Från relation till relation. Från ett liv till ett annat.
En del går från blomma till blomma – livet ut.

Yrkesstolthet

Jag såg en sopbil en gång som hade sopåkarens namn på dörren – skrivet i glitterbokstäver. Det måste väl ändå tyda på en viss yrkesstolthet? (Är inte just yrkesstolthet något väldigt ovanligt i Sverige?)

Känna in en annan människa

Ibland försöker jag tänka mig in i andra människor. Jag försöker föreställa mig hur det känns att ha just det ansiktet, den kroppen. Ansiktsmuskulaturen: är dragen spända och strama, eller är det ett öppet och avslappnat ansikte? Blicken: är den nervös, skeptisk, intensiv eller sökande? Hållningen: upprätt, krum, fåfäng, slapp eller spänstig? Jag inbillar mig att man kan lära känna en människa något genom att imitera honom/henne.

En egen nisch

Det finns en groda som lever hela sitt liv i en viss sorts orkidé i Amazonas regnskog. Den sitter inne i blomman och väntar på att favoritfödan, en viss sorts fjäril, ska komma förbi. Grodan har sin speciella ekologiska nisch.
Man skulle önska att alla någon gång i livet, precis som grodan, hittade sin egen nisch. Där alla de egna egenskaperna och erfarenheterna kommer till sin rätt.

Luffarkänslan

Ibland glider strumpan av foten inne i skon. Särskilt lite gamla, småtråkiga strumpor. Och särskilt i kängor och stövlar. Ibland är tröjan lite för kort till byxorna. Ibland är det skjortans ärmar som är för korta inunder tröjan. Det handlar om små skrynkliga oroliga känslor. Fattiglappskänslan. Luffarkänslan...

Milstolpar

Nytt år. Nya milstolpar i livet.