Blod

Ibland förstår man inte hur mycket man härbärgerar inom sig, förrän näsblodet kommer. Oro, stress, skuld... allt faller i små röda droppar över tangentbordet. Det inre blir plötsligt synligt.

Fantomendräkter

Precis som det kan finnas stafettpinnar som väntar på att tas över kan det finnas en fantomendräkt, i en fackelupplyst grotta någonstans, som väntar på att klä sin nye ägare. Fantomendräkten kan vandra genom generationer, från far till son, från mor till dotter. Den kan också gå från lärare till elev, från chef till anställd.
Spökrösten: Vilken Fantomendräkt ligger och väntar på dig? Kommer du dra den på dig?

Kom-ihåg-lista

Knepig

Jag tycker om ordet "knepig". Det låter snällt, inte nedsättande, och mjukare än många av sina synonymer. Ibland möter man folk som är knepiga. Ibland känner man att man själv är knepig. Allvarligt: Vem är INTE knepig? Hmmm. Det skulle vara de knorkade i så fall...

Chockare

En del människor verkar drivas av en vilja att chocka sin omvärld. Med åsikter som går på tvärs. Med oväntade utspel. Med sanningar slängda i ansiktet. Med intrikata intriger och offentliga scener. Med små nålstick. De vill se oss reagera. Varifrån kommer en sådan drift?

Erfarenhetsfibrer

Man skulle kunna säga att våra kroppar består av erfarenhetsfibrer. Längden på fibrerna påverkar hur vi mår, går och står. Människor med långa erfarenhetsfibrer har haft långa anställningar, långa jämna vänrelationer och långa förhållanden med oftast en eller ett fåtal partners. Fibrerna innehåller ett lugn som kommer sig av att de har en början, ett slut och någon form av analys av det erfarna. Deras erfarenheter sträcker sig över tid, hinner mogna, analyseras och få svar. Människor med korta erfarenhetsfibrer har hattat mellan olika jobb och riktningar i livet. De har med största sannolikhet också flera korta, tillfälliga, relationer bakom sig. Deras liv består därför av ett stort antal korta intensiva erfarenheter. (Tittar man närmare ser man att fibrerna har en början men sällan ett riktigt slut. De är oavslutade, öppna i ena änden – utan analys och reflektion) Människor med den här typen av korta fibrer består alltså till största delen av intensiva fragment, vilket gör dem rastlösa, sårbara, hetsiga.

Självförtroendepumpen

Ibland är självförtroendet något som måste pumpas upp varje morgon.

Att få stiga av

Ibland när jag sitter på bussen och är på väg någonstans känner jag plötsligt ett starkt behov eller en stark obetvinglig kraft att kliva av. Ofta flera hållplatser innan min egentliga slutdestination. Det handlar om känslan "att få stiga av".

De egna förorterna

Den österrikiske författaren Peter Handke skriver i någon av sina romaner någonstans: "Jag befann mig i förorterna av mig själv". Visst kan man känna det så ibland, när man närmar sig utkanterna av det man känner till om sig själv. Utkanterna av det erfarna och levda. Det krävs mod att resa ut i de där föroterna, men jag tror att det ger utdelning.

Ett eget rum

När man mår så dåligt att man inte orkar möta någon – och man låser dörren för omvärlden. När man inte orkar se hur (bra) alla andra har det – man drar ner persiennerna och gardinerna för fönstret. När man inte orkar konfronteras med välmenande ord och vardagsverklighet – man drar jacket ur telefonen. När man inte orkar vara den svagaste i kretsen av sina närmaste – man stänger av mobilen. Och då, när mobilen är avstängd, hör man sina egna tankar, klart och tydligt. Då har man skapat en omvärld som är stor nog att innehålla syre (för sin återhämtning), och som samtidigt är tillräckligt liten och enkel för att man skall orka med den. Sedan börjar vägen "ut" igen.

Good morning!

Therapeutic pictionary har helt plötsligt fått några tusen amerikanska och kanadensiska läsare extra. Bloggar och webbtidningar som uppmärksammat TP den senaste veckan är The Comics Journal och deras blogg ¡Journalista!. The Comics Journal publiceras av Fantagraphics Books, som sedan 1976 haft en utgivning av undergroundserier som ACME, Eightball, Robert Crumb och Spain Rodrigez. Drawn! heter en kanadensisk blogg som tipsar om nya illustratörer, serier och annat som kan inspirera. Däribland denna sida. (Thankyou Drawn!) Dear Ada har också uppmärksammat Therapeutic pictionary och fungerar lite på samma sätt som Drawn! men är något mer designfokuserad och noga med att presentera "det senaste". Slutligen har också handarbetesbloggen Whip Up tipsat om svenska terapibilder. Konstigt och kul!

To the foreign readers of this blog: I hope you understand what this weblog is all about. Maybe the pictures speak for themselves. The illustrations, by the way, are either handmade papercuts or a mix between papercutting and digital elements done in an old version of Quark Xpress. One day I will translate some of the texts. One day...

Trampmina

När det är för mycket, när man inte orkar mer, förvandlas man till en trampmina. En till grej och jag exploderar! Ofta drabbar trampminan oskyldiga – folk som kommit för nära och petat på en, med en fråga, något litet krav.

Snart!

Om ni undrar varför jag uppdaterar så oregelbundet just nu så beror det på att jag håller på med femtio nya bloggbilder/texter! Dessutom måste man ju jobba med allt annat också, under tiden. Jag måste till exempel uppdatera min egna hemsida och tänker lägga upp äldre texter och bilder där. Som ett slags cv. Här är en text om hur det är att vara pappa.

Korsdrag i huvet

I slutet av vissa veckor känns det som om man vädrat korsdrag i huvet. Man har babblat med en massa människor. Lyssnat på en massa människor. Gjort en massa saker. Gjort en massa väldigt olika saker. Och minnesfragmenten av allt det man hört, gjort och babblat har liksom strömmat genom huvudet. Som tarmsköljning. Fast i huvudet...

Minnesluckor

Dricker man för mycket kan få minnesluckor. Man minns inte utekvällens sista timme eller timmar. Ibland är det andra faktorer än alkohol och droger som påverkar minnet. En del har minnesluckor som sträcker sig längre än taxiresan hem från krogen. Hela år är bortraderade. Några har inga minnen från sin barndom. Vad fick dem att glömma? Att förtränga?