26 april 2007

Koordinater


Har alltid tyckt om att rita små koordinatsystem och placera in allt och alla i dem. Det roliga är att resultaten ofta säger mer än man tror. Här är det senaste. Var på skalan "Inne i datorn" och "På fjällvandring" befinner du dig? Ju längre till vänster du befinner dig, desto mer beroende är du av att kolla mailen, bloggstatistiken, youtube-filmer etc. Längst bort på fjällvandringssidan är du en person som trivs med långsamhet, stora landskap, strapatser, umbäranden och enkla nöjen. Hitta dig själv utmed den sociala skalan så vet du lite mer om vem du egentligen är.

20 april 2007

Förtroendenas baksmälla


Jag jobbade en gång på en arbetsplats där alla tretton anställda hade anställts samtidigt. Vi hade blivit handplockade, hade sjukt hög lön och nu skulle här göras underverk!
Vi började med att ha fredagsvin på kontoret. Några bag-in-box inhandlades, alla skvalade i lite vin i sina plastmuggar och så satte vi oss i en ring i skuggan av kontorslandskapets yuccapalmer och benjaminfikusar.
- Jag tycker att det är viktigt att vi lär känna varandra. Alltså verkligen lära känna varandra. Kan vi inte liksom gå runt ett varv och presentera oss allihop? Jag heter Annelie och jobbar med New Business, sa Annelie som hade börjat med lådvinet en timme i förväg.
- Jag vet inte om jag har lust att vara så privat på det här sättet. Jag har jobbat på fyra, fem arbetsplatser och känner liksom att jag har gjort det här. Jag sätter en gräns här, sa Eva och markerade en privat gräns kring kontorsstolen hon satt på.
- Det är helt okej, HELT okej. Jag reschpekterar att du inte vill snacka om ditt privatliv. Det gör jag verkligen. För jag tycker att vill man inte prata om sitt privatliv ska man inte behöva göra det. Så tycker jag att vi ska känna här, sluddrade Annelie.
- Du då, vad har du... pysslat med, om man får fråga, fortsatte hon och pekade på killen som satt i tur.
- Jag heter Markus och är 33 år. Folk brukar rygga tillbaka när jag presenterar min bakgrund, sa Markus med nästan något hotfullt i blicken.
- Det gör inget. Du är bland vänner, för så tycker jag att vi måste känna här nu när vi ska jobba ihop. Allvarligt, det är helt okej, sa Annelie och sträckte sig klumpigt mot lådvinet för att trycka fram en skvätt rumstempererat vitt vin.

- Okej, sa Markus. Han tittade först ner i golvet som för att samla sig, men tittade snart upp igen och sa med allvarlig röst: Ja, till att börja med så kan jag säga att jag är produkten av en våldtäkt.

Alla tystnade. Vinglasen blev hängande i luften. Och om kontorsväxternas leca-kulor har ljud för sig, skulle man kunnat höra dem just där och då. Tystnaden var monumental.

- Du, sa Annelie. Jag tycker att det är så jävla starkt av dig att våga berätta det här för oss. Alltså allvarligt. Jag tycker det. Sån är jag. Jag tycker att man ska vara... (dricker ur vinglaset i ett svep) ärliga mot varandra. Det tycker jag.
Markus berättade om hur han blev till, om uppväxten med en styvfar som misshandlade både honom och hans mamma. Försiktigt började vi ställa följdfrågor, försökta runda av, lätta upp och mildra det tunga ämnet. Men presentationerna och bekännelserna i kretsen kring lådvinet blev alltmer privata och utlämnande.

Det blev en konstig kväll. Vi blev lådvinsberusade, gick ut på krogen, fortsatte på det personliga temat, lämnade ut oss själva, splittrades i smågrupper, kom ifrån varandra och åkte hem var och en till sig – med något undantag.
På måndagen hade vi inget att säga varandra. Vi var som utmattade av förtroenden, tunga av ett slags emotionell baksmälla. Vi hade varit för privata, för snabbt.
Några veckor senare gick företaget i konkurs. Vi har inte sett varandra sen dess.

PS. Namnen är fingerade och detaljer i berättelsen har ändrats.

17 april 2007

Stora och lilla locket mm.



Hur bär sig folk åt inne på krogtoaletten egentligen? Efter en sen kvälls vattenklosett-etiketts-diskussion med medlemmar av Studio Virtanens redaktion lovade jag att ta upp detta ämne. Here we go!
Till att börja med måste vi veta vad vi talar om, dvs själva toalettstolens olika delar och dessa delars olika lägen. En toalettstol består oftast av en stol i porslin, en toalettsits, även kallad "ringen", (eller lilla locket som min vän Tom vill kalla det) och ett lock som täcker ringen och den vattenfyllda delen av stolen. Folk har olika syn på vad som egentligen är toalettens default-läge, dvs det läge man vill finna ringen och locket i. Själv vill jag hävda att man alltid lämnar över toaletten till näste man/kvinna med locket stängt (Fig 1). På krogen medför dock detta att den nästkommande måste ta i locket med fingrarna för att öppna det, varför uppfällt lock och nedfälld ring är att föredra (Fig 2). Folk har också olika syn på vilket läge som är det mest hygieniska. Krogtoaletten förutsättes alltid att vara nedkissad (där män och kvinnor delar toalett) En toalett med en nedfälld ring utgör en större ohygienisk yta än en toalett med både lock och ring uppfällda (Fig 3) – tycker en del. Många sittkissare vill över huvud taget inte vidröra toalettstolens.


Därför är det vanligt att man antingen väljer att kissa på betryggande avstånd från stolen och då helst med både lock och ring uppfällda. Kvinnor sitter i luften, ungefär en decimeter över porslinssitsen. En del lägger omsorgsfullt ut toalettpapper på plastringen eller porslinskanten. Oftast längs med kanten (Fig 4). Hur folk lägger ut toalettpappret eller pappershanddukarna varierar. En kvinnlig bekant (som med största sannolikhet vill vara anonym) lägger toalettpappersremsor tvärs över kanten så att dessa får kontakt med vattenytan och förhoppningsvis också följer med ner i djupet vid spolning (Fig 5). Då toaletten är starkt nedsmutsad (Fig 6) finns det en del som börjar "städa" toaletten. Medlemmar i Studio Virtanens redaktion berättade att de ibland använde pappershanddukar och borste för att röja upp efter tidigare toalettgäster. Några för den egna trivseln, andra för rädslan att förknippas med bromsspåren och de gula stänken. En DJ anförtrodde mig att han brukar "pissa rent" på de ställen där porslinet bär spår av tidigare gäst. Ytterligare någon hade för vana att strunta i städningen och istället muttra till nästkommande toalettbesökare: "Uschfyfan, don't go in there", som ett kombinerat urskuldande och varningsord.

Diskussionen kom också att handla om huruvida man gör "det stora" ("bygger en björn", "dränker en sork", "trollar", "klämmer en kabel", "telegraferar") på krogen – eller inte. Och om ståkissare över huvud taget skall tillåtas i sittkissarmiljöer. Vad säger ni?

Tillägg 1: Hur toaletten används vid olika tillfällen varierar naturligtvis beroende på graden av alkohol i blodet.

Tillägg 2: Den toalettyp som numera hittas endast i länder kring Medelhavet och som uteslutande består av ett hål i golvet kräver helt andra procedurer än ovanstående.

Chef är det nya anställd


När ett land vinner melodifestivalen, fotbolls-VM eller befrias från sin kommunistregim finns det alltid de som vill klättra högst upp och skåla och skråla. Lyktstolpar, master, ryttarstatyer... På samma sätt finns det de som vill upp och dansa på bardisken timmen innan baren stänger. Detsamma gäller på stora konserter. Några ska bara upp på scenen.
Just nu tycker jag att det känns som om de här högst-upp-i-masten-mänskorna blir fler och fler. Alla vill sitta i den högsta masten och skåla och skråla. Och det slutar inte vid den högsta masten. Alla vill också klättra högst upp i hierarkierna, vara högsta hönset. Chef är det nya Anställd! Det är toppen, förstaplaceringen och superlativerna som räknas. Inget annat.

16 april 2007

Dubbelgångare och tvillingsjälar


Och om man är utbytbar – Hur utbytbar är man egentligen? Hur många dubbelgångare och tvillingsjälar har man? Hur många med samma, nästan identiska, erfarenheter som en själv finns det därute?

13 april 2007

Utbytbar


Ofta hör man psykologer och allehanda livscoacher som predikar budskapet: ”Du är speciell! Du är unik!”. Samtidigt finns alltid den läskiga känslan där, nämligen den att man inte alls är unik. Tvärtom. Man är utbytbar.

10 april 2007

Hurra!


”Jag höll på att missa en gulnad kant på grevén och var nära att göra ett gupp i goudaosten men när jag klarade appenzellern var saken biff.”

Kylskåpslayout


Apropå bregottpaket och osthyvelteknik. I en del hem är "kylskåpslayouten" viktig. Var sak på sin plats! Ve den som ställer mjölken där större ostar och "gårdagens inplastade rester" skall stå!

03 april 2007

Nattoro


Ett återkommande orosmoment hemma är ju sömnproblemen. När man ligger och vänder och vrider sig hela natten och bara sover i korta nervösa stunder. Jag brukar tänka på de stackare som lider av nattskräck, som blandar ihop sömnen med döden, och tröstar mig med att de i alla fall har svårare att somna än jag.

Jag brukar kunna somna i framstupa sidoläge, men efter ett tag känner jag hjärtats slag mot sängens madrass och börjar räkna slagen. Sen är det kört. Jag känner plötsligt underliga hjärtslag, dubbelslag, känner bröstkorgen, andningen, måste lägga mig på rygg. Men då börjar stirrandet i taket.


Är man två i sängen kan man räkna varandras hjärtslag eller känna den andres andetag och hamna i ofas med sin egen rytm. Dessutom tror jag att mina händer alltid är vakna. De ligger liksom och bevakar mig, ifall något skulle snudda vid dem. Jag skulle vara en utmärkt nattvakt vid lägerelden brukar jag tänka.


Och så brukar jag ibland haka upp mig på att jag bara imiterar vila. Kroppen slappnar egentligen inte av. Hela jag är spänd och det är till och med ett litet utrymme luft mellan huvudet och kudden. Då brukar jag försöka "släppa" huvudet på kudden, låta det falla tungt. Ja, så kan det hålla på.

Körkort för osthyvel


Jag tänkte inleda en pytteliten miniserie om Orosmoment i hemmet och jag börjar i köket. I sommar har jag nämligen bestämt mig för att ta körkort för osthyvel. Det känns som om alla andra har det utom jag. År efter år har jag fått höra hur värdelös jag är på att hyvla ost, hur jag misshandlar ostarna, gör "backar" av dom. Jag får höra att jag bara tar det bästa av osten och lämnar de hårda gulnade kanterna åt alla andra – de som verkligen kan hyvla ost. Min erfarenhet är att ju längre någon hyvlat ost prickfritt och utan anmärkning i livet desto grinigare är han/hon på de som hyvlar som tokar.